Socialdemokraternas omfamning av det så kallade 2-packet är förvånande. Paketet är ytterligare en åtstramningspakt som flyttar makt från folkvalda till EU-byråkrater. Det skriver EU-politiker Mikael Gustafsson (V) i en replik till Olle Ludvigsson.
Jag blir förvånad över Olle Ludvigssons (S) hyllande av 2-packet. Ludvigsson säger sig vara glad över innehållet eftersom det försvarar fackliga rättigheter. Visst, det finns skrivningar i den riktningen och det är bra. Men 2-packet är i grunden samma nyliberala politik som man kan finna i stabilitets- och tillväxtpakten, 6-packet eller finanspakten.
Det betyder att 2-packet på vanligt språk är ytterligare en åtstramningspakt; en politik som vill lösa kriser genom att dra åt svångremmen ännu mer och som dessutom flyttar makt från folkvalda till EU-byråkrater. Här finns inget utrymme för en expansiv finanspolitik med hållbara investeringar som gynnar samhället på kort och lång sikt. Nej, här ska offentliga medel bli färre och fler människor ska klara sig bäst de vill.
2-packet innebär allvarliga inskränkningar i demokratin vilket enkelt kan visas med några citat ur dokumentet. Om det råder stora marknadsfluktuationer i en medlemsstat kan landet “tillfälligt placeras under rättsligt skydd på grundval av ett beslut från kommissionen”. Att bli satt under rättsligt skydd innebär att medlemsstaten ska genomföra de åtgärder som EU-kommissionen rekommenderar och “lämna in en plan för återhämtning och skuldreglering till kommissionen för godkännande.”
EU-kommissionen får även “besluta om skärpt övervakning av en medlemsstat som har allvarliga svårigheter med sin finansiella stabilitet. Rådet får inom tio dagar från ett sådant beslut upphäva det med kvalificerad majoritet. Den berörda medlemsstaten ska ges möjlighet att uttrycka sina åsikter innan beslutet fattas.” Man blir ju nästan rörd av att medlemsstaten i alla fall får framföra sin åsikt.
Vidare står det att en “medlemsstat som får stöd från en eller flera medlemsstater, IMF, europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) eller europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) ska i samråd med kommissionen, som samverkar med ECB, utarbeta ett utkast till makroekonomiskt anpassningsprogram som syftar till att återgå till en sund och hållbar ekonomisk och finansiell situation och till att återställa landets förmåga att helt och hållet finansiera sig på de finansiella marknaderna.”
Kort och gott: mer odemokratisk överstatlighet som ska bestämma hur, och att, ett land ska fortsätta med sina åtstramningar. Och det är EU-kommissionen som bedömer om åtgärderna är tillräckliga. “Om kommissionen anser att utkastet till makroekonomiskt anpassningsprogram är tillräckligt ska den godkänna det. Rådet får inom tio dagar från ett sådant beslut upphäva det med kvalificerad majoritet.”
De fackliga organisationerna har inget medbeslutande i detta. Men organisationer som “företräder arbetsmarknadens parter och civilsamhällets organisationer ska ges möjlighet att uttrycka sina synpunkter om kommissionens offentliga rekommendationer…”. Det kan tyckas något hycklande att EU-kommissionen låter arbetsmarknadens parter framföra sina synpunkter innan kommissionen ändå gör vad de har tänkt att göra.
En annan viktig grundpelare med 2-packet hittar man i följande artikel:
“Syftet med denna förordning är att inrätta ytterligare mekanismer inom unionen för att samordna och övervaka medlemsstaternas budgetpolitik och ekonomiska politik.” Det kan exempelvis betyda att när ett land har “allvarlig brist på efterlevnad av utkastet till budgetplan” så kan kommissionen begära en omarbetning av landets förslag till budget, om förslaget skulle “riskera den berörda medlemsstatens finansiella stabilitet eller äventyra den ekonomiska och monetära unionens korrekta funktionssätt, eller då genomförandet av den ursprungliga budgetplanen skulle medföra en uppenbar och betydande överträdelse av de rekommendationer som rådet utformat inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.” Detta låter kanske fint. Men i själva verket betyder det att det är fritt fram för en nyliberal politik där det europeiska finanskapitalets väl går före folkets väl.
Jag vet att Olle Ludvigsson är en varm anhängare av EMU men jag hoppas att han lyssnar till Nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman, som i sin senaste bok ”End this depression now” understryker att vi har all kunskap som behövs för att ta Europa ur krisen. Det krävs massiva offentliga investeringar för att vända utvecklingen, menar Krugman och understryker att det måste göras nu. Tiden håller på att rinna ut.
2-packet är inget annat än en ny variant av åtstramningspaketen, vilka orsakat mycket skada för människor i EU. En svångremspolitik som låter de som skapat krisen gå fria medan folket får känna dess fulla kraft med arbetslöshet och nedskärningar i välfärden. En välfärd som i synnerhet har gynnat och frigjort kvinnor. 2-packet är en antifeministisk, nyliberal politik som sätter pengar före människor. Därför röstade jag också självklart nej.
Jag hoppas att svensk socialdemokrati inser allvaret, gör en självkritisk EMU-betraktelse, och säger nej till åtstramningspolitiken i EU.
Mikael Gustafsson, EU-politiker för Vänsterpartiet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
