Inför söndagens val i Finland tyder mycket på att Finlands politiska kultur har gått från relativt trogna röstningsmönster till stora variationer.
Under välfärdspolitikens uppbyggnadstid brukade man skoja om att Finland gör samma reformer som Sverige – men tjugo eller tio år senare. I retrospektion var skämtet inte långt ifrån sanningen. Om finländare kunde lära från grannens erfarenhet kanske det till och med skulle gå att undvika några ovälkomna utvecklingslinjer och fällor.
En viss ömsesidig korrelation – i det närmaste en ödesgemenskap – finns över den bottniska viken. Den kan även betraktas på en partipolitisk nivå och i riksdagsvalen. Efter socialdemokratins långa maktperiod bildades 1991 både i Finland och i Sverige borgerliga regeringar i en tid av djup recession.
Politiska konsekvenser såg man i nästa val. Socialdemokraterna fick en storseger i Sverige hösten 1994 och ett halvt år senare i Finland. I båda länderna stannade de vid makten under tolv års tid, även om de finländska socialdemokraterna i vanlig ordning var en del av koalitionsregeringar. Krispolitiken samt anpassningen till den globala marknadsekonomin gjorde ont, men ekonomin stabiliserades och nationerna mådde relativt bra.
Men inte tillräcklig bra – eller för bra? Alliansen vann i Sverige 2006. Våren därpå fick Finland en borgerlig regering efter att Socialdemokraterna i valets slutskede snubblade till en tredje plats bakom Centern och Samlingspartiet.
Fyra år senare lyckades alliansen förnya sitt regeringsmandat, och Moderaterna var nära att bli största parti med 30 procents stöd. Det lyckades Finlands samlingsparti med till 20 procent, fast partiet måste nöja sig med en regeringskoalition med Socialdemokraterna – och fyra småpartier från Kristdemokraterna till Vänsterförbundet.
Orsaken till den ”oheliga alliansen” efter valet 2011 var Centerns sammanbrott. I valet lyckades partiet enbart uppbåda ett väljarstöd på 16 procent. Samtidigt fick de populistiska Sannfinländarna ett genombrott – och gick från fyra till 19 procent. Valresultatet pekade på att Finlands politiska kultur har förändrats från relativt trogna röstningsmönster till flexibilitet där stora förändringar är möjliga.
Opinionsmätningar under de senaste åren bekräftar trenden. I vintras nådde Centern en höjdpunkt i opinionen på runt 27 procent och leder ännu med långt över 20 procents stöd, medan Socialdemokraterna, Sannfinländarna och Samlingspartiet jagar andraplatsen med ett stöd på runt 16–17 procent. De gröna och Vänsterförbundet kämpar med att komma över tio-procentsgränsen.
På sätt och vis genomgick Sverige i höstens val samma slags politiska tsunami som Finland genomgick 2011. Sverigedemokraternas framgång i riksdagsvalet ledde till en parlamentarisk kris där vänstern och högern måste hitta varandra i decemberöverenskommelsen.
Även om många i Finland längtar efter blockpolitik finns det i det här avseendet inga förutsättningar för att Finland skulle följa Sveriges mönster. Det ser ut som att Centerledaren Juha Sipilä får välja om han vill fortsätta landets rödmyllatradition eller satsa på borgerligt samarbete. Timo Soinis sannfinländare är redo att anpassa sig till bägge alternativ.
Flera finländska partier var redan för fyra år sedan villiga att samarbeta med Sannfinländarna som då inte vågade ta steget och ansvaret i regeringen. Nu tycks populisterna desto mer redo för kompromisser. Timo Soini har lett riksdagens utrikesutskott under fyra år och han skulle nog gärna kröna sin politiska karriär som utrikesminister. Samtidigt tycks det tillfälle som fanns i förra valet vara överspelat – och man har i dag inte samma ökande medvind i opinionen.
Förra riksdagsvalets proteströstande ledde inte någonstans – men skakade hela det finländska politiska systemet och förlamade effektivt regeringsförmågan. De missnöjda i Finland kan paradoxalt nog nu luta sig mot Centern som är kanske det mest traditionella och värdekonservativa av alla gamla större partier.
Mikko Majander är en docent i politisk historia vid Helsingfors universitet och direktör i tankesmedjan Kalevi Sorsa fonden.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
