När världen enades om att på allvar försöka minska fattigdom och framför allt kvinnors dödlighet med FN:s Millenniemål år 2000 fanns all anledning till stolthet. Inte minst för att FN pekade på det möjliga: Att det med, relativt sett, små resurser faktiskt går att göra världen till en bättre och mer jämlik plats.
På 15 år lovade man att utrota fattigdom och hunger, minska mödradödligheten med tre fjärdedelar, säkerställa utbildning för alla flickor och pojkar, införa jämlikhet mellan könen på samhällets samtliga nivåer, minska barndödligheten med två tredjedelar räknat från 1990, bekämpa hiv, aids och malaria och se till att de som behöver mediciner får tillgång till dem, säkerställa hållbar ekologisk utveckling samt skapa hållbara och bilaterala partnerskap för utvecklingsarbete såsom bistånd.
När 2015 närmar sig finns fortfarande anledning att vara stolt, men alltför många av målen riskerar att förbli önskedrömmar. Anledningarna är många. Krig, patriarkatet, klimatförändringar, (finans)marknadsekonomismen, rika länders minskade vilja att låta biståndsnivåerna följa det allmänna prisindex.
Framför allt och ironiskt nog är det de insatser som är allra billigast som fallerat. Mödradödligheten är fortfarande skyhög, fler än 300 000 kvinnor dör av graviditeter varje år – 13 procent av dem på grund av osäkra aborter – och av dem bor 99 procent i utvecklingsländer.
Tillgången till sexualupplysning, säkra aborter och preventivmedel lyser med sin frånvaro på alltför många platser, inte minst därför att biståndsgivare som EU låter sexualkonservativa Polen, Malta och Irland diktera insatsernas adress.
Det finns också en stor ovilja att tala om SRHR-frågor, det vill säga sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Alltför många stater tycker fortfarande att kvinnors rätt till sina egna kroppar är en “kontroversiell” fråga. Inför klimat- och utvecklingstoppmötet i Rio de Janeiro i juni finns till exempel inga tillstymmelser till nämnande av SRHR – trots att kvinnors hälsa och rättigheter är en fundamental del av verkligt hållbar utveckling.
Likaså finns ännu ingen riktig plan för vad som ska hända efter 2015, när Millenniemålen ska vara uppfyllda. Bland annat därför träffas i dag och i morgon runt 300 parlamentariker i Istanbul som intresserar sig och kämpar för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. De kommer från fler än 100 länder, däribland Afghanistan, Palestina USA och Argentina och de hoppas enas om ett gemensamt uttalande om krav på fortsatta insatser mot fattigdom och för kvinnor.
Det är förhoppningsvis en liten bit på vägen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
