Miljöpartiets desperata strategi

kolumnen Miljöpartiet verkar ha hittat en ny taktik. Men man övertygar inte vänsterväljare om att stödrösta genom att förtala det parti som de sympatiserar med, skriver Jonas Sjöstedt.

Jag förstår att det är kris för Miljöpartiet och att stämningen i partiet inte är på topp. Med tanke på klimatfrågans akuta allvar så går det osannolikt dåligt för de gröna med opinionsmätningar mellan två och tre procent. Det visade sig vara svårt att bryta igenom medialt utan ministerposterna. Partiets organisation ute i landet är svag och trött. Hemma i Västerbotten är de gröna lite som vargen, få har sett till dem, en och annan strövar igenom länet men stammen får inget fäste. Stora delar av landsbygds och småortssverige tycker genuint illa om miljöpartisterna som uppfattas som verklighetsfrämmande moraliserande storstadsbor.

I lördags dök det dessutom upp en ny farlig konkurrent till de gröna. Klimatalliansen med Gudrun Schyman och Anders Wijkman i spetsen beslutade sig för att ställa upp i riksdagsvalet i höst. De kan nog få svårt att samla tillräckligt många röster för att ta sig in i riksdagen, men de kan enkelt ta tillräckligt många röster för att slå ut Miljöpartiet. Det är ett tufft utgångsläge för MP. Ändå verkar miljöpartisterna ha svårt att förstå att andra partier inte kopierar deras retorik.

Vi har väl alla mött honom, den desperata killen på krogen som gör allt för att ragga upp en tjej. Den glansiga blicken, skrytandet och den lätta desperationen gör att många kvinnor instinktivt ryggar tillbaka. Oftast är desperationen som störst när fyllan har tilltagit och krogen snart ska stänga frampå småtimmarna. I enstaka fall gör den desperata killen sina taffliga raggningsförsök redan tidigt under kvällen. Det går sällan bra, det är lite för uppenbart vad han är ute efter. I svensk politik riskerar Miljöpartiet att bli den killen.

Miljöpartiet verkar ha hittat en ny taktik. Det gäller att snacka ner sina konkurrenter så att bara de gröna är kvar att välja på när valdagen kommer. Miljöpartiets nya strategi verkar vara att angripa det andra partiet i riksdagen som verkligen tar klimatfrågan på allvar, Vänsterpartiet. Sannolikt är de väl medvetna om att det var stödröster från vänsterpartister som räddade partiet kvar i riksdagen 2018.

För Miljöpartiet har den egna makten och ministerposterna kommit först.

När Vänsterpartiet inriktar sig på att komma åt de största utsläpparna av växthusgaser inom industrin och få med sig icke övertygade väljare i klimatomvandlingen skriker miljöpartisterna att de är svikare. I sin iver att snacka ned Vänsterpartiet haglar angreppen från miljöpartister på sociala medier och i debattartiklar. I Flamman skriver Grön Ungdom att Vänsterpartiets klimatpolitik är lika dålig som Moderaternas och Sverigedemokraternas, ett helt befängt uttalande inte minst om man ser miljörörelsens utvärderingar av politiken där vänstern ofta är i topp. Grön Ungdom vill att vänstern ska driva en politik för elektrifiering och med slutdatum för fossila bränslen, något som Vänsterpartiet gjort i flera år. Vänsterpartiets senaste kongress dominerades av klimatfrågan och politiken skärptes på flera områden. Frågan är djupt förankrad bland partiets medlemmar och aktiva.

På Twitter påstår gröna riksdagsledamöter att Vänsterpartiet aldrig krävde några reformer för miljön och klimatet när man var med och förhandlade budgeten mellan 2014 och 2018. Det är också lögn. Bland de reformer som Vänsterpartiet fick igenom de åren finns satsningar på kollektivtrafik på landsbygden, pengar för upprustning och energieffektivisering av miljonprogrammets bostäder, avgiftsfri kollektivtrafik för unga, satsningar på solceller, förbättrad beskattning av miljöbilar, vässad flygskatt och att miljöskadliga subventioner skulle fasas ut. Men det är sant att vänsterpartiets främsta profil var reformer för jämlikhet och välfärd. För Miljöpartiet var det enormt viktigt att de var de som skulle få stå för de gröna reformerna, ingen annan. Det var så viktigt att de gröna fick ta åt sig äran när vänsterpartiet räddade nattågstrafiken till Jämtland i förhandlingarna.

Vänsterpartiet vill driva en klimatpolitik som når grupper som Miljöpartiet stöter bort. För klimatomvandlingens skull vore det utmärkt om partiet lyckas med det. Det kommer att krävas stora snabba förändringar av vårt samhälle, det kommer att kräva folkligt stöd. Partier med bra klimatpolitik borde ha ett gemensamt intresse av att det lyckas.

Att tala illa om andra för att lyfta upp sig själv är inte så charmigt, det gäller både på krogen och i politiken. Jag tror dessutom att Miljöpartiet missförstår vänsterväljarnas skepsis mot dem. Man övertygar inte vänsterväljare om att stödrösta genom att förtala det parti som de sympatiserar med. De flesta till vänster inser att både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har en mer radikal klimatpolitik än andra partier. Men de har också sett miljöpartiets svagheter. Det är ganska uppenbart att de gröna skäller på Vänsterpartiet för att rädda sig själva, inte klimatet.

För Miljöpartiet har den egna makten och ministerposterna kommit först. Efter valet 2014 gjorde de upp med Socialdemokraterna om att utestänga Vänsterpartiet från regeringsmedverkan. Efter valet 2018 skrev Miljöpartiet under ett avtal med högerpartier om att försöka utestänga Vänsterpartiet från allt inflytande över svensk politik. För den som vill ha samarbete för klimatets bästa framstår det som att den egna makten alltid gör före klimatet. Ena stunden utestänger Miljöpartiet Vänsterpartiet från inflytande, i nästa stund gnäller de för att Vänsterpartiet inte använder sitt inflytande för klimatreformer. Utestängningen av Vänsterpartiet försvagade Miljöpartiets position i förhandlingarna och de gröna gjorde stora eftergifter som var skadliga för klimatet som att bygga en ny flygplats i Sälen, dra nya motorleder över Södertörn och att sälja Vattenfalls tyska kolgruvor till ett tjeckiskt skurkföretag. Att vänsterpartister har svårt att lita på Miljöpartiet efter det är inte särskilt underligt.

Det finns fler anledningar till att vänsterväljare inte litar på Miljöpartiet. De gröna styr med borgerliga partier i en rad kommuner och regioner runt om Sverige. Ofta handlar det om en hårdhänt högerpolitik med omfattande privatiseringar av vår gemensamma vård, skola och allmännytta. Miljöpartiet är direkt ansvariga för marknadsskolan, men också för vårdkaoset och höjda priser i kollektivtrafiken i region Stockholm och Skåne. Miljöpartiet gör gemensam sak med högern i Stockholm för att privatisera sönder staden och fortsätta med den korrupta vinstjakten i välfärden. Kan de göra det i olika delar av landet i dag så kan de göra det i hela landet efter nästa val. Själv skulle jag aldrig kunna tänka mig att stödrösta på ett sådant parti.

Klimatfrågan är akut, den förtjänar en saklig debatt om elektrifiering, utfasade fossilbränslen, minskad köttkonsumtion, utbyggd järnväg och klimaträttvisa. Såväl Miljöpartiet som Vänsterpartiet har ett ansvar för att klimatet blir en valfråga. Det har väljarna rätt att förvänta sig.

Den desperata killen på krogen kan vara tjatig och jobbig, men jag skulle ändå vilja ge honom några råd i all välmening. Tala om vad du själv vill göra, inte om hur dåliga andra är. Visa att du har lärt av tidigare misstag och har visioner för framtiden. Se inte andra som står nära dig som ett hot.

Om Miljöpartiet istället fortsätter agera som de gör idag ökar risken för att de får vandra hem ensamma från valkvällen i september och undra över varför så få ville rösta på dem.

Jonas Sjöstedt är före detta partiledare för Vänsterpartiet och kolumnist hos Dagens Arena.