Det vore klädsamt om skogsbolagen slutade göra reklam för ett skogsbruk som premierar monotona granåkrar med likriktad produktionsskog framför biologisk mångfald, skriver miljövetaren Pontus Axén.
»Visste du att 70% av Sverige består av skog?«
Denna stolta fråga står skriven på reklampelarna runt om i landet, undertecknat Svenska skogen – ett initiativ av LRF Skogsägarna, Skogsindustrierna, Bergvik Skog och Sveaskog. 70 procent! Hutlösa arealer!
Men är all denna skog verkligen värd att kallas skog?
I sammanhanget vore det klädsamt om skogsbolagen också informerade om att lejonparten av denna så kallade skog utgörs av likriktad produktionsskog som hotar den biologiska mångfalden. Monotona granåkrar där den stora majoriteten stammar aldrig tillåts uppnå en respektabel ålder är mer att likna vid industri utomhus än natur. Den ”skog” som ersätter en slutavverkad gammelskog saknar helt förutsättningarna för att härbärgera gammelskogens artrikedom.
“Visste du att för varje träd som avverkas i skogen planteras minst två nya?” är ett annat citat från Svenska skogens reklampelare. Och visst låter det fint, skogsbolagen värnar om skogarna så till den milda grad att de ser till att det som förstörs vid avverkningar blir dubbelkompenserat!
På sin hemsida går det statligt ägda bolaget Sveaskog än längre och säger sig se utvecklingspotentialen i insådd skog eftersom det kan ge mångdubbelt så många stammar per hektar jämfört med planterad skog.
Budskapet som skogsbolagen vill förmedla är att skogen besitter många av lösningarna till en klimatsmartare värld eftersom träd har förmågan att binda koldioxid från luften.
Om vi lyckas öka trädtätheten ännu mer kan vi ju både maximera avkastningen och vara klimatvänliga på samma gång! Det låter ju som en vinnar-vinnar-lösning av sällan skådat slag! Eller?
Nej, naturligtvis är det ingen vinnar-vinnar-lösning.
Näst efter slutavverkning är ”förtätning och igenväxning” det miljöhot som hotar den biologiska mångfalden i skogen allra mest.
Dagens allt tätvuxnare granplantage lämnar inget svängrum för den stora mängd arter som under hundratusentals år anpassat sig till att leva i betydligt mer ljusöppna naturmiljöer.
Skogsförtätningens solkiga baksida gör den till en fullständigt vanvettig klimatåtgärd.
Bara sedan 1950-talet har virkesförrådet i skogarna oftast ökat med ögonbrynshöjande 40–80 procent, och i takt med att skogen tätnar så mörknar framtiden för gröngölingen, reliktbocken, sandödlan, gammelekslaven och en hel uppsjö av andra organismer. Åldriga ekar som trängs ihjäl av tät ungskog har blivit en allt vanligare syn i landskapet.
När granen kastar sina dräpande skuggor över eken är det dessvärre inte bara den enskilda eken som drabbas. Cirka 70 procent av de minst 1500 arter som i Sverige är mer eller mindre är knutna till ek råkar nämligen vara anpassade till att leva på solexponerade träd.
Att tala hållbarhet kopplat till täta produktionsskogar har blivit ett sätt för skogsbolagen att plocka billiga miljöpoäng
Skogsförtätningens solkiga baksida gör den till en fullständigt vanvettig klimatåtgärd.
Mänskligheten måste hitta bättre sätt att lösa klimatkrisen på än att åstadkomma storhaveri i ekosystemen och tvinga andra arter att leva på existensminimum.
Att listigt tala om hållbarhet kopplat till täta produktionsskogar har tyvärr blivit ett sätt för skogsbolagen att plocka billiga miljöpoäng på bekostnad av ekosystemen.
Att motarbeta ett miljöproblem medan man är i full färd med att främja ett annat är inte vackert.
Pontus Axén är miljövetare och landskapsvetare som jobbar som biolog.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
