hemlöshet En bostad är en mänsklig rättighet. Frågan är hur målet kan förverkligas när det saknas långsiktiga planer eller genomtänkta handlingsprogram för att minska hemlösheten, skriver representanter för Solidaritetsföreningen Nordost och Amnesty international.
Den senaste bostadssociala utredningen SOU 2022:14 Sänk tröskeln till en god bostad är ambitiös. Det uppskattar vi.
”Målet för bostadsförsörjningen är att skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder. Arbetet med bostadsförsörjningen ska särskilt främja jämlika uppväxtvillkor samt motverka boendesegregation och hemlöshet. Bostadsmarknaden ska fungera inkluderande och möta hushållens efterfrågan och behov … ” (s. 595)
Solidaritetsföreningen i Nordost och Amnesty international, Grupp 172, har nyligen genomfört en undersökning i Stockholms nordostkommuner Danderyd, Norrtälje, Täby, Vallentuna, Vaxholm och Österskär. Vi försökte få information om de hemlösas situation, om människor på gränsen till hemlöshet och vilka insatser som görs för att minska hemlösheten kortsiktigt och långsiktigt. Svaren blev nedslående. Det finns inga långsiktiga planer eller genomtänkta handlingsprogram för att minska hemlösheten.
Vidare fann vi att i nordostkommunerna hamnar asylsökande och kommunplacerade nyanlända utanför den officiella bilden av hemlöshet. Så är det i många andra kommuner också. Stora grupper hamnar utanför Socialstyrelsens återkommande nationella kartläggningar och utanför kommunernas bostadsförsörjningsprogram. Gruppen ”utanför” har med tiden vuxit i Sverige och bostadsbehov förblir osynliga.
Vi föreslår därför att stat och kommun ska komma överens om en definition av hemlöshet och ett sätt att mäta omfattningen. Det har Sveriges Stadsmissioner och Amnesty international tidigare krävt och Finland har visat att det är möjligt.
En näraliggande fråga handlar om kommunernas information till staten. Vi blev bekymrade över nordostkommunernas ovilja att till oss lämna information om hemlöshet. Vi menar att alla kommuner bör vara skyldiga att förse staten med korrekt information om hemlöshet. Annars blir bilden av hemlöshet missvisande. Utan en rättvisande bild kan man inte sätta in lämpliga åtgärder för att motverka hemlöshet. De åtgärder som krävs skiljer sig mycket åt beroende om hemlösheten beror på personliga, sociala eller ekonomiska skäl.
Välbärgade kommuner, till exempel Danderyd och Täby, kan lämna över ansvaret för lågavlönade och fattiga människors bostadsbehov till andra kommuner.
Det finns fler problem som kräver skarpa förslag. Social dumpning borde förbjudas. Som läget nu är kan välbärgade kommuner, till exempel Danderyd och Täby, lämna över ansvaret för lågavlönade och fattiga människors bostadsbehov till andra kommuner. Danderyd och Täby har inget att erbjuda betalsvaga grupper. Här finns attraktiva bostäder, men enbart för de som har tillräckligt höga inkomster. I Sverige är det idag fullt möjligt för kommunpolitiker att upprätthålla och förstärka den diskriminering och den boendesegregation som bostadssociala utredningen vill avskaffa.
Vi vill därför väcka den principiella frågan om hur stat och kommun förhåller sig till de internationella konventioner Sverige ställt sig bakom. FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK-konventionen), ratificerad av Sverige 1971, garanterar rätten till bostad. Konventionen är bindande och svensk lag ska tolkas i ljuset av konventionen. Men detta sker inte. ESK-konventionen bör införas i svensk lagstiftning.
En bostad är en del av de mänskliga rättigheterna. Utan en egen bostad har man svårt att nyttja sina övriga rättigheter eller uppfylla sina medborgerliga skyldigheter. Rätten till bostad är universell och gäller alla inom ett lands gränser. Denna rättighet måste garanteras utan någon form av diskriminering, Varje nation måste utforma bostadsförsörjningsprogram som motsvarar alla medborgares behov.
Om vissa gruppers bostadsbehov inte ens erkänns i ett bostadsförsörjningsprogram – hur ska man då kunna avskaffa hemlöshet?
Om vissa gruppers bostadsbehov inte ens erkänns i ett bostadsförsörjningsprogram – hur ska man då kunna avskaffa hemlöshet? Vi vill ha ett solidariskt samhälle där alla människor får chansen till ett gott liv.
De förslag utredningen presenterat är otillräckliga för att vända de senaste årtiondenas utveckling mot ökad boendesegregation. Förslagen måste kompletteras med lagar och institutioner som visar hur den övergripande ambitionen ska kunna förverkligas. Annars går det som med flera tidigare bostadssociala utredningar. De goda intentionerna stannar på pappret och klyftan vidgas mellan de som har och de som inte har.
Solidaritetsföreningen i Nordost Amnesty international, grupp 172
Matts Mattsson, ordförande Robert Bereza, gruppsekreterare
fil.dr i socialt arbete, docent i pedagogik
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
