debatt Känslan av att vara utbytbar söndrar vårt samhälle och måste tas på allvar. Lyssna på vardagshjältarna som håller ihop vårt land, och ge välfärden de resurser som saknats i decennier, skriver den sociala entreprenören Robin Rushdi.
I somras sattes nära 100 bilar i brand i Västsverige. Genast fylls sociala medier, ledarsidor och politiska debatter med slagorden »hårdare straff«, eller kanske till och med »vi måste ta tillbaka vårt land«.
Istället för att sälla mig till dessa skaror skulle jag vilja prata om en känsla som alla vi människor bär på. En känsla som jag tror svensk politik har missat, ignorerat eller rationaliserat bort: känslan av att inte längre behövas, att vara utbytbar.
Känslan av att vara utbytbar, bli ersatt, får människor att stanna till, sluta utvecklas för en stund och bli omsprungen av andra.
Det är en förrädisk känsla som kan uppstå efter att man har blivit dumpad av sin respektive eller av att samhället inte tycks lyssna på ens behov och problem.
Känslan kan hanteras och utvecklas på många sätt; den kan gå över, leda till något positivt eller så kan den övergå i hat, ilska och våldsamhet.
Människor söker sig till stabilitet, en känsla av trygghet. Vi vill ha kontroll, veta vad som försiggår och tydligt få allt på svart och vitt. Vi vet alla att det egentligen är omöjligt att kontrollera allt, men känslan behöver respekteras. För att uppnå detta krävs att samhället bygger på ärlighet, tillit och respekt. Ansvar.
Låt mig samtidigt vara tydlig: att sätta bilar i brand är en feg och vidrig handling. På samma sätt som det är avskyvärt att sätta flyktingboenden i brand eller misshandla tiggare.
Dessa handlingar kan inte (enbart) förklaras av känslan av att inte vara behövd, men vårt samhälle har idag en hel del behov och problem som behöver tas itu med.
Skatten är ingen kostnad, det är en investering för att lösa behov och problem i vårt samhälle.
Flera av dessa är decennier gamla behov och problem som vi dragits med, som blivit värre och som föregåtts av enorma skattesänkningar.
Men dessa skatter har egentligen behövts hela tiden. Därför kräver jag att politiker tar sig i kragen och sätter in de medel som skolor, poliser, vård, omsorg och andra offentliga instanser som räddningstjänst skriker och skrikit om i decennier.
Lyssna på vardagshjältarna som dag in och dag ut håller ihop vårt land!
Det är inte för mycket begärt. Vi, den svenska befolkningen producerar så mycket varje dag att vi både kan ta hand om oss själva, våra barn, nära och kära samt hela samhället med allt som vi kan tänkas behöva i olika skeden av livet.
Både sådant som kräver väldigt mycket uppmärksamhet och resurser som skolgång, vård och omsorg, och andra skeenden i livet som innebär att vi kan leva tryggt, spara pengar och göra saker som att resa och ha en fritid utan inslag av korruption, fusk och hot.
Det är möjligt tack vare vår omfördelningspolitik som ser till att alla bidrar till det gemensamma och får chansen att ta del av allt detta.
Omfördelningspolitiken ska inte lämna någon åt sitt öde utan alla ska känna att det är mödan värd. Skatten är ingen kostnad, det är en investering. Det är en investering för att lösa behoven och problemen i vårt samhälle, det är ersättningen vi, den svenska befolkningen, kräver!
I dagens samhällsdebatt och trender i samhället så har vi gått mer och mer till en sorts survival of the fittest. Fler och fler får klara sig själva och ska få mindre och mindre hjälp av andra. Grupper ställs mot varandra. Nyckeltal redovisas hej vilt och hat sprids – samtidigt som den mest centrala aspekten glöms bort: den enskilda människan och hennes livsvillkor.
Redan 1965 höll Olof Palme ett radiotal där han reflekterade över invandringen och det nya Sverige. Då sa han bland annat:
»Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.«
Om svensk politik, demokrati och samhällsbygge ska överleva, så krävs nu tillräckligt stora insatser för att kunna mäkta med de behov och problem som det svenska folket har.
Pengar finns, men att sätta dem i rullning där de behövs är politikens största utmaning idag.
Pengar finns, i överflöd! Det vet vi, vi ser hur tillväxten stegrar, vi ser hur välmående börsen är och hur antalet miljardärer växer varje år samt hur mycket pengar som skattesmits med. Pengar finns, men att sätta dem i rullning där de behövs är politikens största utmaning idag.
Kära politiker: Det är dags att göra er plikt. Ingen svensk medborgare ska känna sig obehövd, bortvald och ersatt. Problemen och behoven måste adresseras konkret och sakligt nu. Ni måste vara ärliga, visa respekt och förtjäna vår tillit. Det är ert ansvar. Då kommer vi känna oss lyssnade på!
Robin Rushdi jobbar till vardags på ett fastighetsbolag med hållbarhetsfrågor och driver ett socialt entreprenörskap som heter Gröna Grannar med fokus kring demokratisering, inkludering och civilsamhällets plats i staden
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
