Hyllningsartiklarna till Anders Borg har den senaste tiden duggat tätt. Olle Wästberg skrev att Borg snart är "Sveriges mest populära politiker", Bengt Lindroth utnämnde honom till "Sveriges Barack Obama" och Per Gudmundson skrev lyriskt om att Tastelines matredaktör tillverkat finansministern i pepparkaksdeg och att detta var ett bevis på samme finansministers beslutsamhet.
Svensk media håller sig strikt till Per Schlingmanns manus om det självklara i att moderaterna opinionsmässigt gynnas av krisen. Underförstått finns ett antagande om just Borgs förträfflighet. Berättelsen om finansministern fylls med ord som "principfast", "sträng", eller som Svd uttryckte saken "karaktärsfyllt kärv". Det mesta handlar om yta: hur Borg presenterar saker, hur han ser ut, vad han utstrålar.
Det är svårt att tolka den villighet med vilken media sväljer betet som annat än desperat önsketänkande. Vi pratar trots allt om en finansminister som i det längsta blundade för krisen. Under budgetdebatten i våras anklagade han Thomas Östros för att svartmåla och menade hånfullt att den enda person som trodde på att Sverige stod inför en nära förestående bankkris var Pär Nuder. Allt detta är nu glömt och Borg är den store hjälten. Oklart varför.
Regeringens garantisystem har misslyckats, Borg skyllde först på bankdirektörerna: storbankerna vägrade att gå med för att de var rädda om sina bonusar. Detta utspel visade sig snart ha lite med verkligheten att göra och Borg övergick då till att rasa mot EU-kommissionen. Inget kan få honom att erkänna att han fullständigt missbedömde läget, att pengaflödena därför fortfarande inte är säkrade och att han själv faktiskt har ett ansvar.
Varför den mediala logiken utgår från att Borg är rätt kille att hålla i handen är konstigt. Piskor eller morötter till de arbetslösa, det spelar ingen roll när det inte finns några jobb. Sänkta arbetsgivaravgifter? Varför ska en företagare nyanställa (även om det blir billigare) om det inte finns någon som köper hans produkter? Rot-avdraget som nyligen presenterades som Stimulansåtgärden med stort S, den har gjorts permanent och om avdraget är permanent varför ska folk då tidigarelägga köp av byggtjänster? Vilket förslag som helst ur Maud Olofssons byrålåda förvandlas inte till konjunkturpolitik bara för att Anders Borg säger det. Höjningen av a-kasseavgifterna genomfördes för att finansiera skattesänkningar, men nu sitter Borg i tv och pratar om att det egentligen var menat som en åtstramningsåtgärd. Så lät det inte för två år sedan.
Svensk debatt läser ständigt in en konsistens hos finansministern som inte finns. Vad är det med denne Borg som gör att han fundamentalt kan missbedöma läge efter läge, vifta med hästsvansen och sedan undkomma nästan all kritik? Handlar politik bara om yta?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
