SLUTREPLIK När Elsa Håstad på Sida försvarar myndighetens stöd till Arbetsförmedlingens biståndsprojekt i Belarus undviker hon att bemöta kärnan i vår kritik, nämligen att aktörer som misstänks för brott mot de mänskliga rättigheterna getts ett ledande inflytande över svenska biståndsmedel. Det skriver Martin Uggla, ordförande i Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter.
Om statliga institutioner ska involveras i svenska biståndsinsatser i auktoritära miljöer måste Sida vara mycket noggrann i valet av förändringsaktörer, det vill säga vilka personer och strukturer som tilldelas centrala roller i de aktuella insatserna. För att ambitionen om ett rättighetsperspektiv i biståndet ska kunna upprätthållas är det nödvändigt att de statligt kopplade aktörer som medverkar dels har vilja och mandat att verka för en demokratisk förändring, dels har tillräckligt med integritet för att vid behov kunna stå emot negativ påverkan från andra delar av statsapparaten.
När det gäller Arbetsförmedlingens projekt i Belarus ser vi istället hur personer som själva på goda grunder kan misstänkas för allvarliga människorättsbrott anförtrotts kontroll över insatsen. Resultatet blir knappast att Sidas värderingar om öppenhet och transparens sprids till den belarusiska arbetsmarknaden så som Elsa Håstad hoppas, utan tvärtom att Sidas projekt influeras starkt av personer som inte respekterar de mänskliga rättigheterna. Förutom att det är etiskt förkastligt och går stick i stäv med rättighetsperspektivet så minskar det sannolikt insatsens effektivitet väsentligt.
Det finns gott om lämpliga, demokratiskt sinnade aktörer att stödja, och deras behov är omfattande.
Fallet med Arbetsförmedlingen är inte unikt. Liknande problem har kunnat iakttas i andra Sida-finansierade insatser i det hårt styrda Belarus, där det av förklarliga skäl är nästintill omöjligt att hitta demokratiska förändringsaktörer inom de statliga strukturerna. Just därför bör man rikta stödet till andra aktörer, exempelvis inom det oberoende civilsamhället. Tyvärr har civilsamhällets andel av Sida-biståndet istället minskat på senare år, trots att dess stödbehov är minst lika stort som tidigare.
Elsa Håstad skriver om behovet av ”kritisk dialog och viss samverkan med statliga institutioner” för att kunna påverka utvecklingen i landet. Men detta behov kan tillgodoses utan resurser från biståndsbudgeten. Och det är definitivt inte tack vare Sidas samverkan med diktaturregimens institutioner som civilsamhället i Belarus kunnat fortsätta verka aktivt för mänskliga rättigheter. I den mån denna samverkan påverkat civilsamhällets förutsättningar så är det genom att försvåra dess arbete, inte göra det lättare.
Vi noterade med tillförsikt biståndsminister Peter Erikssons ord om en ny satsning på demokrati i Östeuropa. Vi hoppas alltjämt att de ska omsättas i konkret handling och leda till förändring, bland annat vad gäller Sidas val av biståndsaktörer. Det finns gott om lämpliga, demokratiskt sinnade aktörer att stödja, och deras behov är som sagt omfattande. Med tanke på det är det ytterst beklagligt om man istället fortsätter satsa mångmiljonbelopp på verksamheter som leds av misstänkta människorättsbrottslingar.
Martin Uggla, ordförande, Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter
Läs mer:
Debattartikeln i Dagens arena 14 maj 2019 ”Misstänkt människorättsbrott i skuggan av Sidas projekt”
Replik: Sida svarar på kritiken om projektet i Vitryssland
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
