Missuppfattningar sprids om FN:s ramverk för migration

Debatt Att FN:s nya globala ramverk för migration skulle innebära mer migration till Sverige och begränsa vårt lands suveränitet att bestämma över migration och gränskontroll är en missuppfattning, skriver migrationsforskaren Bernd Parusel.

Den 10 och 11 december ska FN:s nya globala ramverk för migration antas vid en konferens i Marocko. Ramverket, som går under benämningen Global Compact for Safe, Orderly and Regular Migration, syftar till en bättre styrning av migrationsflödena genom utökat internationellt samarbete mellan stater och till att skydda migranters rättigheter.

Pakten är inget bindande avtal, men innehåller riktlinjer och målsättningar för hur stater och regeringar kan utforma sin migrationspolitik så att migrationen blir säkrare och mer fördelaktig för alla inblandade: ursprungsländerna, mottagarländerna och migranterna.

Migrationspakten antogs i juli 2018 som ett resultat av en omfattande diskussions- och förhandlingsprocess bland företrädare för FN-medlemsstaterna.

Länge ansågs det vara självklart att alla länder som varit med i processen också skulle skriva under ramverket. Men på sistone har några dragit sig ur. USA lämnade Global Compact redan när ramverket blev klart i juli och argumenterade att det skulle begränsa landets självbestämmande i migrationsfrågor. Ungern följde efter och senare har även Österrike, Tjeckien och Polen meddelat att de inte tänker underteckna. Ytterligare några länder är skeptiska.

Även i Sverige har en debatt om ramverket nu börjat. Det är främst invandringsskeptiker som menar att pakten skulle innebära mer migration till Sverige och begränsa vårt lands suveränitet att bestämma över migration och gränskontroll.

De som är positiva till ramverket har däremot varit relativt tysta. Det har också varit svårt att hitta objektiv information om Global Compact på officiella svenska hemsidor och i media.

En viktig utgångspunkt för pakten är att migration är en av de mest pressande utmaningarna i världen idag och att dess hantering kräver mer samarbete över nationsgränser.

Dokumentet påpekar uttryckligen att nationell suveränitet kommer att upprätthållas.

Global Compact är avsett att tillhandahålla en ram för detta. Dokumentet börjar med en ingress och tio principer. Här understryks bland annat nationell suveränitet i migrationsfrågor, den icke bindande karaktären av dokumentet enligt folkrätten, och ländernas engagemang för de mänskliga rättigheternas universalitet.

Därefter listas 23 mål för säker, ordnad och reguljär migration.

Bland annat ingår följande:

• Strukturella faktorer som får människor att lämna sina ursprungsländer ska minskas, exempelvis genom fattigdomsbekämpning och anpassning till klimatförändringar.
• Irreguljär migration ska minskas, människohandel ska bekämpas, och gränskontroller ska samordnas bättre. Det ska säkerställas att alla migranter har identitetshandlingar.
• FN-medlemsstaterna ska skapa möjligheter för laglig migration, till exempel arbetskraftsinvandring, med hänsyn till demografiska utvecklingar och behov av arbetskraft i respektive land.
• I destinationsländerna bör invandrare ha tillgång till grundläggande tjänster och ha möjlighet att delta i det politiska och sociala livet.
• Diskriminering av migranter ska bekämpas och en faktabaserad debatt om migration ska främjas.

Pakten handlar främst om migranter som inte är flyktingar. Parallellt med migrationspakten har FN utarbetat en annan pakt om flyktingar, Global Compact on Refugees. 

Detta dokument ska behandlas av FN:s generalförsamling innan årsskiftet och syftar till att förbättra den internationella responsen på stora och långvariga flyktingrörelser.

Målet med denna pakt är bland annat att minska trycket på länder som tar emot flyktingar och att förstärka flyktingars möjligheter till självförsörjning.

Vissa kritiker har påstått att stater måste avstå kontrollen över migrationsflödena och öppna sina gränser om de skriver på migrationsramverket. Detta är en missuppfattning, om inte en medveten feltolkning. Dokumentet påpekar uttryckligen att nationell suveränitet kommer att upprätthållas.

Paktens betydelse är därför framför allt politisk. För första gången erkänner världssamfundet att migration är en global utmaning som kräver samarbete.

Svårigheten att hitta faktabaserad information bidrar till konspirationsteorier om att regeringar i hemlighet skriver på förpliktelser som medför negativa konsekvenser.

Pakten tar upp utmaningar och problem i hela migrationskedjan, från förhållanden i ursprungsländerna till hantering av migrationen i mottagarländerna. Paktens olika mål kommer även att kunna användas för internationella jämförelser och utvärderingar.

Motståndet mot pakten kan möjligen förklaras med att vissa skrivningar är otydliga och lämnar utrymme för olika tolkningar. Detta är ett vanligt problem när många stater med olika intressen ska hitta kompromisser.

Men tyvärr visar sig också att de som har medverkat i förhandlingarna om Global Compact inte har varit tillräckligt bra på att informera allmänheten om ramverkets syften och mål. Svårigheten att hitta faktabaserad information har bidragit till konspirationsteorier om att regeringar i hemlighet skriver på förpliktelser som medför negativa konsekvenser.

Ett enkelt sätt att få en uppfattning om paktens möjliga konsekvenser i Sverige är att läsa pakten och fundera över vad som är nytt utifrån ett svenskt perspektiv.

Man inser då att paktens mål och principer redan är ganska självklar politik i Sverige. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte är så överallt i världen – rättslöshet och utnyttjande av migranter är ett ofta förekommande fenomen som ger människor incitament att migrera vidare.

Sverige och andra EU-länder har en hel del att vinna, även om det är osannolikt att pakten på kort sikt leder till en bättre värld och säkrare migration.

I längden borde dock drivkrafterna för irreguljär migration minska snarare än öka om staterna samarbetar mer och säkerställer att migration kan ske under ordnade former, och om rättslöshet och utnyttjande av migranter motarbetas globalt.

Bernd Parusel är doktor i statsvetenskap och forskar om migrationspolitik