Det börjar bli en vana nu: nyutnämnda toppmoderater med fingrarna i skandalburken. Är det inte svartbyggen och obetalda licenser finns alltid barnflickorna i källare.
Att partisekreterare Sofia Arkelsten inte bara bjudits till Frankrike av Shell utan därefter också pratat väl om ”big oil:s” arbete med klimatfrågor i riksdagen och argumenterat för att det är oljeföretag som kommer att bidra till lösningen på klimatproblemet, har med rätta fått stora rubriker de senaste dagarna.
Innan hon blev partisekreterare var Sofia Arkelsten Moderaternas miljöpolitiska talesperson, och det är en vedertagen metod hos oljebolagen att genom just resor och till synes oskyldiga seminarier försöka få över makthavare och opinionsbildare på sin sida.
Vidare har Arkelsten, fram till dess att Dagens Nyheter började ifrågasätta lämpligheten i onsdags eftermiddag, suttit i styrelsen för börsföretaget Sweco – som bland annat ägnar sig åt miljöteknik – både som miljötalesman, riksdagsledamot och partisekreterare.
Egentligen borde inte Arkelstens aktiviteter förvåna alls. Den som är elak skulle snarare kalla det ett moderat personlighetsdrag att sitta i knä på oljebolag och näringsliv. Svensk politiks meste gås, Carl Bildt, har ohotat suttit kvar på posten som utrikesminister trots alla avslöjanden om smutsiga oljeaffärer i Sudan som hällts över honom. Samme Bildt låter för övrigt, via sin blogg, hälsa att det är ”löjligt, mycket löjligt” att kritisera Arkelstens styrelseuppdrag.
Nu om någonsin borde det stå klart för var och en att bortom PR-budskapen om det ”nya arbetarpartiet” har Moderaterna aldrig varit något annat än näringslivets parti. För mer problematiskt än Sofia Arkelstens oljeresa och näringslivsuppdrag – utan att på något vis förringa problemen med desamma – är den kultur hennes beteende stämmer ur.
Moderaterna är, tillsammans med Kristdemokraterna, det enda parti som vägrar uppge identiteten på enskilda och företag som skänker mer än 20 000 kronor till partikassan. Som Arbetarrörelsens tankesmedja visade i en rapport förra året är Moderaterna också det parti som får överlägset flest hemliga bidrag. Inför valet 2006 pumpade donatorerna in 30 miljoner kronor i valkassan, åtta gånger så mycket som övriga partier fick tillsammans. Svenskt Näringsliv ensamt lade dessutom en halv miljard på opinionsarbete i Moderaternas favör under samma valår.
Den som fostrats i ett parti som Moderaterna kommer alltid att yrvaket förklara att ”jag ångrar ingenting”.
Han eller hon kommer också alltid att vara ett hot mot demokratin.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
