I spåren av försvarsminister Sten Tolgfors avgång uppdagas inte bara ett politiskt haveri (vapenexport till diktaturer) utan också ett förvaltningspolitiskt. Moderaterna, vars politiska signum har varit att montera ned så mycket som möjligt av staten visar sig nu ha blivit så pass ett med denna stat att det utgör en fara för demokratin.
Journalisten Mikael Holmströms reportage i Svenska dagbladet efter Tolgfors avgång ger en intressant inblick i hur den informella förvaltningskulturen har fått ersätta styrning via regleringsbrev och anslag. Tolgfors beskrivs som en engagerad politiker men vars engagemang slår över i detaljstyrning och misstro mot den egna personalen.
Bilden av att det utanför hans tjänsterum på försvarsdepartementet finns ett skåp där föredragande tjänstemän måste lämna in sina mobiltelefoner innan de går in till ministern säger mycket om avigsidan av ett ledarskap som sätter likhetstecken mellan jaget och staten.
Tolgfors har likt en modern företagsledare personifierat förvarspolitiken och tagit på sig ansvaret in i minsta detalj. Ja, fram till att alla märkligheter började avslöjas av Ekots reportrar. Då skyller ministern ifrån sig på sina myndighetschefer.
Detta skulle kunna vara enbart ett utslag av bristande ledarskap hos Sten Tolgfors men det är mer komplext än så. Det handlar om en i grunden förändrad förvaltningspolitik. Marknadslogik och idéer om nätverkssamhälle och medialisering har under många år sipprat in i statsförvaltningen också under socialdemokratins tid. När statens ledning sedan kommer från en politisk idétradition där företagsvärlden snarare än offentliga sektorn utgör förebild blir det en kulturkrock som heter duga.
Den informella ledarstilen kan på ytan te sig som ett sätt att öka effektiviteten, att plana ut hierarkier och öka transparensen men i själva verket är resultatet det motsatta. Det vi sett de senaste veckorna av mörkläggning och oklara beslutsvägar inom försvarsdepartementet är inte bara en moralisk skandal utan också en logisk följd av ett politiskt ledarskap som hämtar inspiration från företagsekonomin.
Nätverkande, informella kontakter, hemliga förhandlingar är alls inget konstigt i företagsvärlden där man ska försäkra sig om att konkurrenter inte får inblick i företagets utveckling. Men i en offentlig förvaltning som styrs på detta sätt är det medborgarna som utesluts från insyn. När statsförvaltningen ersätts av informellt nätverkande ser vi en återgång till det gamla feodalsamhällets hierarkier bortom demokratins räckvidd.
Det är illavarslande.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
