I helgen hade Jesús Alcalá en minnesvärd artikel i Svenska dagbladet. Det finns anledning att läsa, riva ut och spara den. Sällan har Moderaternas människosyn stått så avklädd.
Saken är enkel. För 26 år sedan tog Röda korset initiativ till ett Center för torterade flyktingar. Ett mycket speciellt arbete där Röda korset garanterade trasiga besökare trygghet och länkade in det i organisationens globala sammanhang. Det drevs av övertygelse – inte av vinstbegär.
Men i höstas bestämde de borgerliga partierna i Stockholms läns landsting att centret skulle ut på marknaden för fri upphandling. Röda korset förlorade. De kunde garantera kvalitet men var lite för dyra. Det arbete de har byggt upp ska nu lämnas över till privata Wemind AB.
Röda korset har överklagat upphandlingen. Enligt jurister de anlitat har Wemind inte ens kunnat redovisa erfarenhet av arbete med tortyroffer.
Så långt kunde det ha varit ytterligare exempel på Moderaternas grundläggande människosyn: att livets mening utspelas på varuhuset. Men poängen med Alcalás artikel är frågan varför arbetet vid centret över huvud taget har upphandlats.
När han frågar landstingets tjänstemän får han det uppgivna svaret att de måste. De hänvisar till svensk lagstiftning och bakomliggande EU-direktiv. Men i en tidigare debattartikel påpekade tre landstingspolitiker från MP att Röda korsets arbete inte alls behöver upphandlas på en marknad. I regelverken finns utrymme för ideella organisationer. Man kan välja hur man vill. I sin artikel visade Alcalá att landstinget i Skåne därför har valt bort upphandling som alternativ och i stället låtit Röda korset fortsätta.
För Filippa Reinfeldt och Moderaterna är affären pinsam. Dels för att den visar upp deras enkelspåriga samhällssyn där vinstbegär i alla lägen betraktas som enda drivkraft. Men också genom att avslöja oviljan att stå raka i debatten. I diskussionerna om centrets framtid saknas nämligen de viktigaste rösterna: de borgerliga politiker som tagit beslutet. Filippa Reinfeldt verkar aldrig delta i offentlig debatt, aldrig svara på journalisternas frågor – om hon inte själv sätter villkoren. Vad säger allt detta om deras syn på demokrati, medborgerlighet och ideella organisationer?
Alcalá visar att en av Weminds delägare, som även är styrelseordförande, samtidigt är vd för ett företag i riskkapitalbranschen baserat i Luxemburg. Där ägnar han sig åt skattefrågor och penningplaceringar för stormrika. Det brukar innebära att man slussar pengar till skatteparadis – där de sedan kan blandas med inkomster från illegal vapenhandel, tyrannbusiness och terrorism.
Jag antar att vi aldrig kommer få veta hur Filippa Reinfeldt ser på uppgifterna i Alcalás artikel.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
