Moderaternas populistiska felval

kolumnen Moderaterna har slagit in på högt tonläge och enkla ”lösningar” som har svårt att klara mötet med verkligheten. Men många högerväljare förväntar sig mer än så, skriver Jonas Sjöstedt.

Det är valår. Såhär knappt nio månader före riksdagsvalet brukar oppositionen ofta leda i opinionsmätningarna medan regeringspartier brukar hämta in mer stöd ju närmare valet kommer. Men inte i år, istället har Socialdemokraterna med ny partiledare dragit ifrån i opinionen. I många mätningar har Socialdemokraterna en ledning på mer än tio procentenheter över det näst största partiet. I allt fler mätningar är det näst största partiet inte Moderaterna utan Sverigedemokraterna. Det börjar allt mer se ut som om det parti som skulle leda och hålla samman den blåbruna oppositionen, Moderaterna, är i kris. Hur kan det komma sig?

Att vara i opposition kan vara enkelt, men det har också sina risker. Oppositionen kan använda regeringens misslyckanden och svagheter för att leverera kritik, det kan handla om hanteringen av pandemin, höga elpriser eller skjutningar i våra förorter. Men en opposition som bara har ett blött finger i löften och kritiserar det som för tillfället uppmärksammas riskerar att uppfattas som gnällig och opportunistisk, lex Liberalerna. Kritiken bör riktas in mot viktiga områden där man själv kan erbjuda en annan politik och trovärdig förändring. En stark opposition måste ha en egen bild av vart vårt samhälle ska, den ska peka på utmaningar och presentera lösningar och visioner. Den måste ha en egen positiv berättelse. För socialdemokrater och moderater som förväntas kunna leda regeringar är det särskilt viktigt att dessutom visa att man kan styra, hantera kriser och ha en politik för att utveckla ekonomin.

Moderaterna framstår allt mer som ett rö i den blåbruna vinden.

Traditionellt har Moderaternas styrka funnits i frågor om företagande, ekonomi och skatter. Retoriken har handlat om valfrihet och att det ska löna sig att arbeta. Stödet har varit starkt bland höginkomsttagare och företagare, de som upplever att de vinner på Moderaternas politik.
Men den moderata retoriken har förändrats. Idag handlar utspelen främst om brott, straff och en hårdare migrationspolitik. Mer eller mindre uttalat binds migration och kriminalitet ihop och udden riktas mot stadsdelar med stora sociala problem och få moderatväljare. Antalet moderata utspel om längre straff och hårdare tag är obegränsat. Moderaterna framstår allt mer som ett rö i den blåbruna vinden. Våld och gängbrottslighet är allvarliga samhällsproblem. Men den moderata politiken framstår som entonig och inte särskilt intresserad av de goda exempel som finns i städer och stadsdelar där kriminaliteten trycks tillbaka.

Samtidigt pratar Moderaterna allt mindre om ekonomi. De verkar nästan ha släppt att försöka presentera lösningar för de stora utmaningar som näringslivet och Sveriges långsiktiga konkurrenskraft står inför. Hur ska de stora flaskhalsarna i ekonomin lösas som brist på utbildad arbetskraft och den dåliga matchningen på arbetsmarknaden? Hur ska de stora problemen i den svenska skolan åtgärdas? Hur ska de uppenbara problemen i elförsörjning och kommunikationer hanteras? Hur ska bostadsbristen byggas bort med bostäder som normalinkomsttagare faktiskt har råd att bo i? Hur ska de stora brister i sjukvården och välfärden som pandemin gjort så tydliga hanteras? På områden som dessa hemfaller dagens moderater ofta åt populism eller är låsta vid privatiseringar och marknadslösningar som är så uppenbart dyra och dysfunktionella att de blir allt mer impopulära.

Jag tror att Moderaternas ointresse för ekonomi och deras populism hänger ihop med deras större vägval. Moderaterna har bestämt sig för att valet ska vinnas på att vara tuff mot kriminella och hjälpa få människor på flykt. Men det finns ett parti som alltid kommer att vara hårdare och tydligare på de områdena, Sverigedemokraterna. Om Moderaterna vill döma en cykeltjuv till ett års fängelse så kommer Sverigedemokraterna att vilja döma samma tjuv till två års fängelse och utvisning. Det är en budgivning som Moderaterna inte kan vinna. Istället bekräftar de Sverigedemokraternas retorik och problembeskrivning. Men varför ska väljarna rösta på kopian Moderaterna när de själva bekräftar att originalet Sverigedemokraterna har rätt?

Sverigedemokraternas retorik bygger på att framställa samhällsutvecklingen som misslyckad och farlig. De exploaterar rasism och frustration. Sverigedemokraterna behöver egentligen inte presentera hållbara lösningar, i grunden skördar de proteströster. Det är även den väg som Moderaterna allt mer har slagit in på med högt tonläge och enkla men populära ”lösningar” som har svårt att klara mötet med verkligheten. Men många högerväljare förväntar sig mer än så. De ser bristerna i vården och skolan, företagen funderar över sin elförsörjning när de ska ta beslut om att investera och de undrar hur de ska få tag på anställda med relevant utbildning. Då duger det inte med kortsiktig opportunism.

I debatten om sjukvården har den moderata retoriken inte ändrats sedan 1990-talet, men enkla slagord om valfrihet fungerar inte längre. Moderatstyrda regioner präglas av usel personalpolitik, dyrbara privatiseringar som styr resurserna fel och en allt mer ojämlik vård. Även moderata väljare behöver vårdplatser och trygga förlossningar. Men istället skräddarsys politiken för privata vårdföretag som inte sällan har tidigare moderatpolitiker på lönelistan. I den privatiserade välfärdens utmarker frodas fusk och kriminalitet. Men inför den kriminaliteten har Moderaterna en blind fläck.

I dagens skoldebatt låter de gamla moderata slagorden om valfrihet mest som goddag yxskaft.

Situationen för svensk skola är mycket allvarlig. Marknadstänkandet och vinstjakten har slitit sönder möjligheten att skapa en likvärdig skola. Marknadsskolan är en motor som driver på segregationen i samhället. Allt för många elever klarar inte de grundläggande kraven, den kommunala skolan får ta hand om skolor, elever och stadsdelar som bedöms som olönsamma av skolkapitalet. De mer kostsamma yrkesprogrammen är ointressanta för skolkoncernerna, resultatet är en akut brist på nya utbildade för hela yrkesgrupper. Även många väljare till höger och många företagare ser de här bristerna. Men i dagens skoldebatt låter de gamla moderata slagorden om valfrihet mest som goddag yxskaft. I kombination med Moderaternas obefintliga ambitioner att erbjuda utbildning till arbetslösa är Moderaternas skolpolitik ett recept för förvärrad kompetensbrist för näringslivet samtidigt som stora grupper inte tar sig in på arbetsmarknaden. Det är inte seriös politik och allt färre tror på den.

Även när det gäller elförsörjningen och elpriserna så har den moderata politiken svårt att klara mötet med verkligheten. De höga och kraftigt varierande elpriserna i södra Sverige förklaras till stor del av hur EU:s avreglerade elmarknad fungerar. Men Moderaterna klarar inte av att formulera kritik eller alternativ till EU:s marknadslösningar. Istället ser vi populistiska utspel om att bygga ny kärnkraft. Men att bygga kärnkraft tar årtionden och är extremt kostsamt, så kostsamt att energiföretagen inte är intresserade.
I norra Sverige har stora investeringar gjorts i vindkraft. Det är lönsamt och går jämförelsevis snabbt att få till stånd. Effekten är dubbelt positiv för Norrland, betydligt lägre elpriser för konsumenterna och mycket stora nya gröna industriinvesteringar. Men i södra Sverige är det ofta just Moderaterna som stoppar nya investeringar i vindkraft. Därmed stoppar de också lägre elpriser och nya jobb.
Det förhåller sig på ett liknande sätt med järnvägen, Moderaterna stoppar bygget av nya stambanor, effekten blir att vi får leva med eviga förseningar och långsamma transporter på en järnväg som redan slår i taket för sin kapacitet. Det är inte att värna Sveriges konkurrenskraft, det är bara kortsiktig populism.

Reinfeldt var en farlig motståndare för vänstern, han la om retoriken och delvis även politiken för att vinna val och nya väljargrupper. Dagens moderater har istället satsat på att bli mer lika SD och mer populistiska. Men det verkar som om deras retorik redan har passerat bäst före-datum, även många högerväljare vill ha riktiga lösningar på komplicerade samhällsutmaningar, inte populism. Just nu ser det inte ut som om Moderaterna kan erbjuda det.

Jonas Sjöstedt är före detta partiledare för Vänsterpartiet och kolumnist hos Dagens Arena.