Moderaternas systemkollaps

Moderaterna är i en ohållbar situation efter det vakuum som Reinfeldt/Borg lämnade efter sig. Nu måste det fyllas med trovärdig politik.

»Om man står i en ohållbar situation, vilket nu även företrädare för regeringen medger att Sverige gör, kan man antingen agera eller inte. Om man inte agerar väntar någon form av systemkollaps.«

Det var Anna Kinberg Batras ord hösten 2015 när det politiska samtalet på högerkanten fick ett nytt favoritord att skrämmas med. Ämnet var migrationspolitiken, och alarmisterna hade fel, Sverige stod inte inför en systemkollaps då och gör det inte i dag heller.

Däremot står det väldigt klart att Moderaterna faktiskt gör det. Och det står också klart att den bristande självkänsla som gjorde att Anna Kinberg Batra lät sig styras än hit och än dit med en ständig ängslig blick mot Sverigedemokraternas retorik och politiska innehåll, nu har straffat sig.

Moderaterna är i en ohållbar situation och de måste agera internt och externt om inte partiet faktiskt ska kollapsa. I onsdags när Moderaterna presenterade sin Trump-liknande satsning på försvaret genom att föreslå att försvarsutgifterna blir två procent av BNP, försvann frågan helt i skuggan av avgångskraven på Anna Kinberg Batra.

Under onsdagen hördes högljutt hur Moderata ungdomsförbundet (Muf), länsförbunden i Dalarna, Västerbotten, Uppsala och Stockholm krävde partiledarens avgång, och under torsdagen anslöt Stockholms stad, Gotland, Västernorrland, Örebro, Sörmland, Östergötland och Jämtland.

Anna Kinberg Batra står under en enorm yttre press, men hittills har hon stått emot trycket och står fast vid att hon ska leda partiet in i valet. Ska någon bort, är det Stefan Löfven, säger hon med en dåres envishet.

Det saknas helt enkelt en egen trovärdig politik.

Men fakta kvarstår, Moderaterna har historiskt sett urusla siffror och bara sex procent av väljarna kan se Anna Kinberg Batra som statsminister. Bland moderata väljare ligger siffran på 30 – nästan lika många moderater som kan tänka sig Centerns Annie Lööf som regeringschef.

Det finns mycket att säga om Anna Kinberg Batras kommunikativa (o)förmåga, mediala insatser och strategiska beslut som partiledare. Men det går inte att säga att krisen i Moderaterna beror på henne, det beror på det vakuum som Reinfeldt/Borg lämnade efter sig och som aldrig fyllts med något annat än en besatthet att störta sossarna från regeringsposition. Det saknas helt enkelt en egen trovärdig politik.

Moderaternas partisekreterare Anders Edholm kommenterar de dåliga siffrorna med att det tar tid att vända en dålig trend och att det kommer att krävas att man kommunicerar nya idéer och en ny politik. Ja, kanske det. Eller så kommer det krävas att Moderaterna går tillbaka till det gamla, till sin kärna, och på djupet rannsakar sig själva och den ideologi som de vill ha som ledstjärna.

Vilka är Moderaterna idag? Vilka vill de vara efter valet? Ska de stå för en mörkblå konservatism som med lätthet allierar sig med Sverigedemokraterna eller ska de föra en ljusblå liberal politik?

Är det den sistnämnda får nog Anna Kinberg Batra självsäkert börja visa det, innan Annie Lööf tagit både de sista liberala moderaterna och statsministerdrömmen ifrån henne.