Alla ska ha rätt till utbildning, oavsett ekonomiska förutsättningar. Det borde Folkpartiet liberalerna slå vakt om, skriver Mohamad Hassan, kommunalråd FP.
Jag gick i skolan i Beirut på 1980-talet. Jag var duktig i skolan, men många av mina skolkamrater hade problem. Till viss del berodde det på att lärarna inte hann hjälpa alla 40–45 elever som då fanns i klassrummet.
Betygen i alla ämnen var viktiga för att komma vidare till nästa årskurs och det var bra om man kunde få hjälp med läxorna, av föräldrar, syskon eller andra. Ingen av oss ville gå om, det var både ett misslyckande och ekonomiskt betungade för våra föräldrar.
Föräldrarna skulle köpa alla skolböcker, inklusive pennor och anteckningsblock, och en del hade inte råd att köpa allt. Deras barn kunde inte göra de obligatoriska uppgifter som hörde till vissa böcker. En del barn hade böcker men ingen tid, eftersom de hade fullt upp med att jobba vid sidan om skolan, för att hjälpa till att dryga ut föräldrarnas inkomster. Andra barn fick extra hjälp av lärare hemma, som deras föräldrar betalade för. Skolan byggde på att alla föräldrar hade råd att köpa barnens skolböcker och att man fick hjälp med läxorna hemma eller via läxhjälp.
I Sverige skapade man tidigt ett system för att alla skulle få en utbildning. Även om det började med blygsamma åtgärder som obligatorisk grundskola i mitten av 1800-talet så har vårt utbildningssystem utvecklats med åren och skapat den välfärd som Sverige är känt för.
Liberaler och socialdemokrater var tidigt ute för att säkerställa det. Utbildning är i dag, från förskola till universitet, en möjlighet för alla. Varken etnisk bakgrund eller klass ska få hindra någon från att utbilda sig. Ser man till resten av världen är det ingen självklarhet, och det är något vi måste slå vakt om.
Mot den här bakgrunden blir jag ledsen när jag hör att regeringen föreslår att rutavdraget även ska omfatta läxhjälp till gymnasieelever.
Jag är rädd att utvecklingen i Sverige går åt fel håll, så att vi får ett system som liknar det jag minns från Beirut. Risken är stor att rutavdraget för läxhjälp på gymnasiet kan leda till att skolorna, precis som i Beirut, börjar förlita sig på föräldrafinansierad läxhjälp i stället för att ordna det inom skolans ordinarie verksamhet.
Inget hindrar heller att det även införs på grundskolan och då får vi verkligen en situation där människor i Sverige inte längre har likvärdiga och jämlika utbildningsmöjligheter. Samhällen blir inte starka och dynamiska om klyftorna inom befolkningen är stora. För att minska klyftorna måste alla ges möjlighet till utbildning. Jag anser att utbildning är ett frihetsprojekt: utbildning ger frihet att kunna bestämma över sitt liv och sin framtid.
Jag tycker att det är bra med rut och rot. Men jag tycker inte att läxhjälp ska ingå i det. Hur jag än vänder och vrider på reformen ser jag inga positiva effekter, annat än att det skapas en del nya jobb. Jag tycker att de pengar som reformen kostar ska gå till skolorna för att förbättra undervisningen, i stället för till att sponsra läxhjälp. Alla ska ha rätt till utbildning, oavsett ekonomiska förutsättningar. Det måste Folkpartiet liberalerna slå vakt om.
Mohamad Hassan, folkpartistiskt kommunalråd i Uppsala
Artikeln är tidigare publicerad i Uppsala Fria Tidning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
