Det är år 2010 och Sveriges befolkning förväntas niga och bocka inför kungligheter. Det kungahuset representerar är inte den svenska demokratin, utan Sveriges odemokratiska förflutna. Då folk var folk och klasstillhörigheten stämplade en för livet. Inför kungligheter och överklass skulle undersåtarna niga och bocka.
Kronprinsessan Victoria är säkert en bra person, problemet är att vi inte kan välja henne. Hon kommer ändå att bli Sveriges nästa statschef. Hennes enda merit är att hon, precis som sin pappa, har fötts i rätt ätt. Hela idén bakom monarkin är blodsbandet, en bisarr och förlegad föreställning, som exempelvis gör barn till kungligheter lottlösa om de är adopterade.
Nu på lördag är det bröllop, kronprinsessan ska gifta sig. Hon ska överlämnas av sin pappa till den blivande maken Daniel Westling. Symboliken i denna ritual är månghövdad och kan kopplas till kön men också till klass.
Denna fars kallas i medier för bröllopsyra. Den enda yra som märks i Stockholm är dock den som näringslivet och Stockholms stad har initierat. Undersåtarna ska få tårta och åka gratis tunnelbana när prinsessan gifter sig, samma undersåtar som betalar för kalaset. För utöver apanaget på 100 miljoner kronor som hovet får från statskassan, ska regeringen bidra till bröllopet och ha olika arrangemang och staden anordnar festivalen Love Stockholm 2010. De anställda i Stockholms stad har dessutom uppmanats att ideellt arbeta under festivalen.
Kungahuset är inte, även om de vill framstå som det, opolitiska. Det ingår i en överklasskultur med starka kopplingar till nätverk inom den absoluta toppen av näringslivet. Tidningen Fokus gjorde i början av maj en utmärkt granskning av kungafamiljens makt och inflytande.
De starkaste förespråkarna av kungahuset är borgerliga och konservativa och det färgar också av sig i alla de timmar som visar kungahuset på teve och i pressen. Under ett valår är det mycket betänkligt att högern ges en sådan draghjälp som de får genom detta spektakel. Heder åt kristdemokraten och republikanen Peter Althin, som försvarar demokratin, men det är inte många sekunder som han har fått synas i rutan.
Ett påstående som monarkister ofta upprepar är att kungshuset är bra för exporten av svenska varor. Detta vetenskapligt icke belagda påstående rimmar dock illa med vad folk utomlands tycks känna till om Sverige. Abba och Ikea är mer kända. Ska Benny Andersson bli president för det?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
