Även om budskapet från EU-ledarna har svängt från åtstramning till tillväxt, är alltjämt medlen som föreslås desamma som tidigare. Det skriver Monika Arvidsson, utredningschef Arbetarrörelsens Tankesmedja.
Under toppmötet häromveckan fastslog EU-ledarna att Europa behöver koncentrera sig på att få igång tillväxten. Det är bra jobbat – lampan måste skruvas i för att lysa, så att säga. Det vi alltför länge sett i form av negativa marknadsreaktioner och höga räntenivåer är delvis en misstro mot EU:s förmåga att skapa tillväxt. En strikt koll på statsbudgeten bygger förtroende. Men en hårdför kameral stil, där kredit och debet ska balanseras oavsett realekonomiska behov, är däremot inte bra.
Man bör ta hänsyn till tidshorisonten när man bedriver en åtstramningspolitik likt den som genomförts i EU under senare år. Man bör ta hänsyn till det efterfrågeunderskott likt det som funnits och kvarstår. Man bör ta hänsyn till hur effektivt den förda arbetsmarknadspolitiken svarar upp mot de egentliga problemen. Det har inte skett i tillräcklig utsträckning vare sig här hemma eller i övriga EU. Därför är toppmötets tillväxtfokus tillika delar senkommet som välkommet.
Men nu då? Tar EU ny sats och får fart igen? Det är förstås fortfarande oklart och beror på vilka medel som EU-länderna verkligen tar till. För även om allt fler delar slutsatsen att tillväxten måste eldas på, så skiljer sig åsikterna åt om vad som fungerar i detta syfte. IMF konstaterar nyligen i en rapport (”Fostering Growth in Europe Now”, juni 2012) det nödvändiga i att få fart på EU:s ekonomiska utveckling. Och föreslår i nästa andetag fortsatta reformer (jo, alltjämt samhällsomdaning är påbjudet – inga isolerade åtgärder och duttande hit och dit) på produkt- och tjänstemarknaderna, samt arbetsmarknaden.
Även om budskapet har svängt från åtstramning till tillväxt, är alltjämt medlen som föreslås desamma som tidigare. Fast de inte har funkat särskilt bra hittills, kan noteras.
För att få igång ekonomierna och för att lägga grunden för en på sikt högre tillväxtbana, behöver Europa en strategi för hur man bäst förvaltar kapital och arbete. Det finns en hel del man behöver ta tag i. Full sysselsättning är en grundbult för långsiktig och hög tillväxt. Minskade inkomstskillnader gynnar en stabil marknadsutveckling. Offentliga investeringar och konsumtion ger långt mycket mer per satsad krona än till exempel skattesänkningar. Starka trygghetssystem underlättar omvandlingstrycket i hela ekonomin. En socialt hållbar arbetsmarknad med kompetensutveckling, utbildning och sund arbetsmiljö bidrar till både ekonomisk och mänsklig utveckling. Detsamma gör ett miljömässigt perspektiv i val och genomförande av åtgärder.
Toppmötet konstaterade även att det behövs en mer överstatlig styrning av den ekonomiska politiken. För euroländerna är en sådan utveckling rationell, då man redan har en gemensam penningpolitik. Däremot öppnas fältet upp för en diskussion om hur långt ifrån medborgarna i fortsatt hyfsat olika länder och system, som politiken kan bedrivas innan demokratin tar alltför mycket stryk. Finanspolitiken är mycket partipolitiskt laddad.
Det kommer för EU:s legitimitet krävas att EU-ledarna lägger öronen mot marken och lyssnar. Det är en annan diskussion men väl så intressant och viktig som den tillväxtpolitiska.
Monika Arvidsson, utredningschef Arbetarrörelsens Tankesmedja
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
