Jämnare fördelning skulle öka effektiviteten i ekonomin och nyttan av internationellt utbyte. Det är nödvändigt för att globaliseringen inte ska gå i baklås, skriver Tankesmedjan Tidens utredningschef.
Den internationella ekonomin har under de senaste två, tre decennierna radikalt förändrat förutsättningarna för nationell politik och ekonomisk utveckling. Mer handel över nationsgränserna ger ökad tillväxt och utrymme för generellt höjda levnadsnivåer. Kapitalet har blivit mycket omfattande och lättrörligt över nationsgränser.
Decenniet innan finanskraschen fyrdubblades det internationella kapitalflödet. Men samtidigt har skillnader i inkomst och livsmöjligheter ökat. Tidigare stora gap mellan fattig och rik har på kort tid blivit till än större klyftor. Demokratin lider underskott genom att medborgarnas intressen ofta åsidosätts till förmån för kapitalstarka aktörer, en utveckling som också den drivs av globaliseringen.
Många av världens största ekonomier är i dag företag med makt att påverka politiken. Genom press nedåt på arbetsvillkor och skatter i utbyte mot investeringar, uppstår en balansgång mellan samhällsekonomisk nytta och privatekonomisk vinst.
Vi vet att finanssektorn har hämtat sig efter den finansiella kraschen för några år sedan – det går bra igen för kapitalsidan i ekonomin. Vi vet att den ekonomiska kris som följde på kraschen fortfarande ger utslag i form av hög arbetslöshet och en försvagad position för arbetstagarsidan i ekonomin. Vi vet även att höga krav på snabb avkastning inte gynnar ett långsiktigt ansvar för morgondagens förutsättningar. Att använda denna kunskap och se sambanden mellan det som utgör viktiga faktorer för ekonomins funktionsförmåga, är grunden för att vända en utveckling som riskerar att gå i baklås.
I en ny rapport från Tankesmedjan Tiden om ojämn fördelning av makt och vinster i globaliseringens spår, framhålls att det allt större internationella utbytet berikar på flera sätt. Men samtidigt är fördelningen av de vinster som följer av det som allmänt brukar kallas för globalisering, mycket ojämnt fördelade.
Det gäller även fördelningen av risker och makt, både inom länder såväl som mellan länder och mellan kontinenter. Det är inte globaliseringen i sig som leder fel, tvärtom. Det är den skeva fördelningen av frukterna som är problemet. De snabba vinsterna innebär höga sociala kostnader i form av hög risk för arbetslöshet, pressade lönenivåer, dålig arbetsmiljö och sämre ekologiskt ansvar. Kort sagt: Kapitalägarna gör de stora vinsterna och arbetskraften och jorden bär de stora kostnaderna. Många vill se en mer jämn fördelning och en uthållig resursanvändning.
Vi har kunskap om förhållanden, orsaker och samband. Har vi därtill bara vilja nog, kan globaliseringen vändas till att i framtiden innebära något positivt för många fler än vad som i dag är fallet. Det skulle i sin tur öka både effektiviteten i ekonomin och allmännyttan med ett internationellt utbyte.
Den dåliga nyheten är att världen är orättvis, men den goda nyheten är att den kan bli bättre. Hur varor och tjänster tillverkas och under vilka villkor byten sker mellan länder spelar roll för vinster, tillväxt, levnadsstandard och demokrati. Dessa villkor är inte på förhand givna utan påverkbara. Vi behöver finna en ny ordning för globaliseringen. Där handel mellan företag kan fungera smidigt över nationsgränser och med möjlighet till bra vinstnivåer, samtidigt som jobb skapas där de anställda känner trygghet i arbetsmiljön och har en lön som ger utrymme för en bra levnadsstandard.
Samhällen bör ha styrka och ambition nog att understödja en samförståndskultur som gynnar en god och uthållig tillväxt. Några nödvändiga generella förutsättningar för förändring är:
För förutsägbarhet, stabilitet och demokratisk rättvisa behövs ökad kontroll av kapitalets rörlighet och makt.
För bättre social balans och ekonomisk tillväxt behöver arbetskraftens ställning stärkas.
För att minska förslitningen av miljö och människor och för att globaliseringen därigenom ska upplevas som legitim och rättvis, behöver långsiktigheten i det globala systemet stärkas.
En ny balans är inget som spontant kommer att uppstå. Troligen är vägen dit lång och på grund av dåligt underhåll säkerligen också ganska gropig. Men här kan FN:s milleniemål tjäna som uppmuntrande inspiration – en process som har förmått att förbättra situationen för miljarder människor på en rad utmanande områden. En ny inriktning kräver ett seriöst ansvarstagande och långsiktiga strategier. Om vi vill ha en effektiv internationell ekonomi som framöver är både socialt och ekologisk hållbar, är det dags att se över den globala maktbalansen mellan privat kapital, arbetstagare och folkvalda politiska företrädare.
Det är fullt möjligt att förbättra globaliseringens tillkortakommanden. Politiken besitter verktygen i form av juridiska ramverk och visioner för framtidens samhälle. Internationella överstatliga organisationer har överblick och kan tillhandahålla en nödvändig struktur för implementering och uppföljning. Arbetsmarknadens parter och civilsamhället besitter värdefulla erfarenheter och kunskaper om globaliseringens följdeffekter och kan påverka normbildningen.
Men för att förändringen ska ske måste vi se mer av samförstånd och delaktighet till konkreta lösningar. Skilda intressen måste hitta det gemensamma intresset som finns i en internationell ekonomi med mer etiska förtecken. I spåren av finansiell och ekonomisk kris och senare års debatt om inkomstojämlikhetens destabiliserande effekt på utvecklingen, borde det vara läge att söka en samsyn om globaliseringens villkor.
Monika Arvidsson, utredningschef Tankesmedjan Tiden.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
