I torsdags hände något ovanligt. Under AIK:s bortamöte med Gefle kastade någon i Solnaklacken in ett knallskott på plan, i sig en dessvärre hyfsat frekvent företeelse på herrallsvenska arenor de senaste åren. Det ovanliga? Att andra AIK-supportrar identifierade den som kastat och överlämnade honom till polisen. Enligt AIK:s säkerhetschef har något liknande aldrig skett förut.
Det kan låta som en självklarhet att fotbollsbesökare inte ska kasta vare sig smällare, mynt eller andra föremål mot motståndarspelare, domare eller – som i ovan nämnda fall – mot planen när ingen är i närheten. Men den som har läst tidningen de senaste åren vet att det inte är så.
Där andra länder långsamt sanerat arenor från våld och stormningar har den sportsligt mediokra herrallsvenskan sett avbrutna matcher, attackerade målvakter och slagsmål och förstörelse före och efter matcher. Ibland har avbrotten varit skrattretande i all sin rebellsträvan. Som det när Black Army lyckades tända eld på sina egna banderoller innan årets hemmapremiär och matchen mot IFK Göteborg ens hade börjat.
Lagom till årets herrallsvenska presenterade regeringens samordnare mot huliganism, före detta landshövdingen och rikspolischefen Björn Eriksson, en handlingsplan. Eriksson föreslår ett nationellt huliganregister, och att tillträdesförbudet också ska gälla i områden i anslutning till allsvenska arenor. Vidare vänder sig Ericsson mot den möjlighet polisen har i dag: Att fakturera fotbollsföreningar (och konsert- och festivalarrangörer) för bevakningen.
Det är bra. Reaktionen är förståelig, herrfotbollsmatcher kostar enorma pengar i polisbevakning, men i förlängningen är kollektiv bestraffning en ohanterlig väg att gå och ett hot mot demonstrationsfriheten. Vem betalar till exempel för ett nytt Göteborg 2001? En motdemonstration nästa gång nazister går genom centrala Stockholm?
Han borde ha föreslagit ett alkoholförbud också. 2009 serverade 11 av herrallsvenskans då 14 lag folköl eller starkare i samband med match. På många arenor, som min egen Nya Parken i Norrköping, finns både vin, sprit och starköl tillgängligt. Innan avspark och under pausen trängs folk på ölklibbiga golv runt barer fulla av Jägermeisterreklam.
Men framför allt handlar huliganproblematiken om normer och maskuliniteter. Alla som har stått på en ståplatsläktare vet att den har sina egna regler. Många bra, vissa dåliga. Så länge det ingår i vissa maskulina koder att skrika hora, bög, fitta, tattare (och så vidare) och uppträda på gränsen till – eller långt över – öppen aggression spelar det ingen roll hur många handlingsplaner som skrivs. Så länge tillräckligt många tycker att så kallat huliganbeteende är en ofrånkomlig del av supporterskapet, eller väljer att titta åt ett annat håll, kommer problemen kvarstå.
Så, och även om det skär i IFK Norrköping-hjärtat: Hatten av för AIK-supportrarna. Må ni följas av många fler.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
