Mota främlingsfientligheten i grind

Snöflingorna föll över Landwehrkanal i Berlin när en rad S-märkta tankesmedjor träffades i förra veckan. Syftet var att diskutera populism, integration och de kulturella utmaningar som den europeiska socialdemokratin står inför.

Konferensen bjöd på formuleringar som gav lika kalla kårar som de isiga vintervindarna. Några av uppsatserna som utgjorde konferensens underlag, liksom flera anföranden, visar att oroväckande tongångar dessvärre kan höras inom Europas S-partier.

Några exempel: Det är vanligt att muslimer gillar Hitler. Du kan inte vinna allt; högern får acceptera välfärdsstaten och socialdemokratin får inse att det öppna samhället har nått vägs ände. Vurmen för det mångkulturella bör i stället överlåtas till Europas gröna och partier till vänster om S. EU bör göra som USA, som på 1920-talet stängde gränserna efter en tid av ”massinvandring”.

Vi fick till och med höra en lista på positioneringar som ansågs kunna blidka de ”traditionella arbetarväljarna”, utan att avskräcka för många av de ”mer toleranta mittenväljarna”. Nej till ”massinvandring”, men ja till ”invandraren”. Ja till frihandel, men nej till turkiskt EU-medlemskap.

Dessa tongångar blir än mer oroande när vi beaktar den partipolitiska spelplanen i EU:s medlemsländer. Främlingsfientliga, högerextrema partier växer som bekant i styrka. Liberala partier i Nederländerna och Danmark samarbetar med de främlingsfientliga. De traditionella högerpartiernas regeringschefer – Sarkozy, Berlusconi, Merkel – anpassar sin officiella retorik.

I Sverige tyder Wikileaksuppgifter på att Bildt och Billström argumenterade som sverigedemokrater under ett möte med USA:s ambassadör i Bagdad 2007. Minns att Bildt gick armkrok med Bushadministrationens hökar och propagerade för Irakkriget i storpolitikens korridorer. Sedan ska Bildt alltså ha hänvisat till en opinion kring hedersmord och irakiers ”låga utbildningsnivå” som skäl för att Sverige inte ska ta emot fler människor som flyr från det krig som Bildt ville ha.

I ett Europa där bruna vindar blåser snålt och kraftfullt blir det såväl livsviktigt som avgörande att EU:s S-partier står upp för det öppna, mångkulturella, kosmopolitiska samhället. Det gör de flesta på konferensen i Berlin. Argumenten utgår från såväl självklara, humanistiska värderingar som ekonomisk logik. EU:s befolkning minskar utan invandringen, som utgör två procent av tillväxten i exempelvis Storbritannien.

Kanske är det dags att sluta se integrationen som bara ett misslyckande. Kanske fungerar våra europeiska samhällen förhållandevis bra. Kanske blir invandringen ofta en syndabock för olika problem som egentligen handlar om arbetslöshet, havererad bostadspolitik, maktstrukturer och diskriminering.

Med den utgångspunkten skulle vi sedan kunna diskutera de utmaningar som finns i våra mångkulturella samhällen, och utbyta erfarenheter och policylösningar. Ett lämpligt ämne för nästa konferens – och ett oerhört viktigt uppdrag för den progressiva vänstern.