Politiken måste agera kraftfullare om inte arbetsmarknadens parter klarar av att ta sitt ansvar för jämställdheten, menar Annika Hirvonen Falk, jämställdhetspolitisk talesperson i Miljöpartiet.
I Sverige år 2017 visar statistik att kvinnor både tjänar och får mindre i pension än sina manliga kollegor. Som kvinna kan du alltså arbeta ett helt liv och ändå riskera att bli fattigpensionär. För över 50 år sedan avskaffades de särskilda, lägre, kvinnolönerna. Ändå har det inte hänt så mycket. Hos vem ligger ansvaret?
Riksdag och regering sätter inte löner och pensionsavtal men har helt klart ett ansvar. Nyligen ställde sig en enig riksdag bakom en ny jämställdhetspolitik och målet om ekonomisk jämställdhet mellan män och kvinnor. Regeringen beslutade att ta fram en handlingsplan för jämställda löner, något Miljöpartiet länge arbetat för.
De krav på årliga lönekartläggningar som alliansregeringen avskaffade har återinförts. Politiska åtgärder som en tredje pappamånad, möjligheten till förskola på obekväm arbetstid och avskaffandet av vårdnadsbidraget spelar roll för lönegapet. Men det räcker inte.
Det är ovärdigt och ohållbart att kvinnor missgynnas ett helt liv.
Att kvinnor tjänar mindre än män är allmänt känt. Färska siffror från Lönelotsen visar att det skiljer hela 76 miljarder kronor mellan kvinno- och mansdominerade yrken. Det innebär att en kvinna, över ett helt yrkesliv, tjänar 3,6 miljoner kronor mindre än sin manliga kollega.
Svindlande siffror, men ojämlikheten slutar inte där. Siffror från 2015 visar att kvinnors pensioner var 33 % mindre än män. Det betyder att den ekonomiska ojämställdheten är större bland pensionärer än bland de som arbetar.
En orsak till detta är att den tjänstepension som betalas ut av arbetsgivare ger högre pensionsavsättningar när lönen är över 38 400 kronor. En väldigt hög lön. Eftersom kvinnor generellt sett har lägre löner är det färre som kommer över den nivån. Resultatet är att avsättningen för mäns tjänstepensioner är cirka 85 % högre än avsättningarna för kvinnor. Kvinnor straffas alltså dubbelt. Först får de sämre lön för motsvarande arbete och ovanpå det, orättvisa pensionsavtal.
Dessa ojämställda avtal och löner regleras av arbetsmarknadens parter, på deras förhandlingsbord. Även om Miljöpartiet i grunden tycker att det är bra att makten över löner och avtalad tjänstepension ligger hos arbetsmarknadens parter kan vi inte bara stå vid sidlinjen och se hur ytterligare en generation kvinnor blir fattigpensionärer trots att de arbetat ett helt arbetsliv.
Det är ovärdigt och ohållbart att kvinnor missgynnas ett helt liv av strukturer som gör att de fortfarande arbetar gratis den sista timmen på jobbet.
Politiken kommer att behöva agera kraftfullare om inte arbetsmarknadens parter klarar av att ta sitt ansvar för en jämställd arbetsmarknad. Förändringen måste ske mycket snabbare. För jämställda löner, för jämställda pensioner och i grunden för ett samhälle där kvinnor inte värderas lägre än män.
Annika Hirvonen Falk (MP), jämställdhetspolitisk talesperson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
