Det är dags för en ekonomi där miljöförstöring kostar mer – men arbete beskattas mindre, skriver Janine Alm Ericson, ekonomiskpolitisk talesperson och Mårten Roslund, ekonomiskpolitisk talesperson för Grön Ungdom, båda på plats vid COP21.
Den globala uppvärmningen leder till extremväder, översvämningar och torka. Höjda havsvattennivåer riskerar att lägga önationer under ytan och förstöra dricksvattnet för hela befolkningar.
I Paris pågår just nu Förenta Nationernas klimatkonferens, COP21, och förhoppningen är att mötet ska leda fram till ett avtal om ländernas miljöarbete. Världen skriker efter grön politik.
Miljöpartiet ingår nu i landets hittills grönaste regering. Sverige ska agera förebild och vässa den inhemska miljöpolitiken. Men trots tåginvesteringar och höjda miljöskatter saknas en mer radikal omställning av den ekonomiska politiken. Vi måste fortsätta höja kostnaden för miljöförstöring – och sänka priset på arbete och tjänster.
Den gröna ekonomiska politiken innebär enkelt uttryckt att vi vill använda skatterna som styrmedel för att minska trycket på sådant som samhället behöver mer av. Miljöpartiets förslag om att sänka arbetsgivaravgiften i småföretag för att fler ska kunna nyanställa ligger helt i linje med den tanken.
Med nya arbetstillfällen och mer pengar i rörelse växer köpkraften i samhället, vilket ytterligare ökar anställningsbehovet. Men enbart en växande konsumtion är knappast ett recept på en hållbar arbetsmarknad.
En grundbult i grön skatteväxling är därför att påverka vart den ökade köpkraften riktas: mot tjänstearbete och utsläppssnåla varor. På så sätt växer de grönare sektorerna, medan miljödålig verksamhet begränsas.
Grön skatteväxling innebär högre skatt på växthusgaser och lägre pris på tjänster. Inom nuvarande skattesystem kan det vara svårt att genomföra fullt ut och därför ser vi gärna en stor skatteöversyn där flera förslag kan läggas på bordet. Genom att till exempel sänka momsen på tjänster relativt varor blir service billigare än prylar.
Köpkraften riktas mot tjänstesektorn, som växer på bekostnad av varuproduktion. Ett rut-avdrag som omfattar fler servicejobb är ett litet steg på vägen. Mer generella styrmedel ger dock större utrymme åt medborgarna att påverka vilka specifika tjänster som gynnas.
Beskattningen av växthusgaser kan enkelt motiveras med principen att den som skadar miljön ska betala för de samhällskostnader som medföljer. När ändliga resurser blir olönsamma styrs produktionen om till ett återvinningssystem – en cirkulär ekonomi.
Den gröna visionen är minskade utsläpp, nya jobb och klimatsmart konsumtion. Det är ett samhälle där fler både köper tjänster och jobbar med tjänster, och där varorna tillverkas av återvunnet material.
Resultatet blir en friskare miljö och ett större utrymme på arbetsmarknaden – samtidigt. Det är politik med idel vinster.
Janine Alm Ericson (MP), ekonomiskpolitisk talesperson, svensk delegat till FN:s klimatkonferens
Mårten Roslund, ekonomiskpolitisk talesperson för Grön Ungdom, svensk ungdomsdelegat till FN:s klimatkonferens
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
