Ledare Med låg överdödlighet, minskad smittspridning och en ekonomi på väg upp ser Sverige äntligen ett ljus i coronamörkret. Men en återstart kräver mer än munskydd och skattesänkningar.
Medan smittspridningen ökar i Europa är utvecklingen just nu den motsatta i Sverige. Och trots att framförallt unga verkar ta ganska lätt på smittrisken håller 80-90 procent av svenska folket fortfarande sig till riktlinjerna om handtvätt, stanna hemma vid symptom och hålla avstånd.
Sverige är ganska ensamt i världen om att ha en så långsiktig strategi, konstaterade DN:s medicinreporter Amina Manzoor i Ekots lördagsintervju häromveckan när hon intervjuades tillsammans med Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlsson på temat långsiktigt smittskydd.
Nu återhämtar sig ekonomin, men samtidigt väntar en lång tids stigande arbetslöshet. Den 21 september presenterar den rödgröna regeringen sin budget, en »omstart«, omfattande 100 miljarder.
Efter en vår med stora krispaket var statsminister Löfvens budskap i sommartalet helt rätt: Inga sänkningar av skatten. »Vi väljer alltid välfärden – vi väljer vården, skolan, äldreomsorgen.« Att satsa på offentlig sysselsättning ger mycket mer för pengarna än exempelvis sänkta skatter till högavlönade, som antingen sparar dem, eller konsumeras i utlandet.
Vad Kristoffer Tamson egentligen gör när han poserar med munskydd i medier är att vältra över kostnader och ansvar för smittbekämpning på individen för att höginkomsttagarna ska slippa betala.
En ny rapport från LO och Tankesmedjan Tiden visar också att sänkta skatter har en mycket begränsad påverkan på arbetsutbudet. Under de senaste 20 åren har skattens andel av BNP sänkts från 49 till 43 procent, med ett bortfall på minst 130 miljarder enbart för jobbskatteavdraget, skriver LO-ekonom Åsa Pia Järliden i sin blogg: »Det enda som är säkert är att skattesänkningar leder till minskade skatteintäkter.«
En nystart måste innebära att begångna misstag reds upp. När smittan kom till Sverige stod stat, kommuner och regioner med för lite resurser. Pandemin bekämpas inte bättre nu om skatterna sänks ännu mer. Då står vi där med tomma lador även inför nästa pandemi.
Men trots de skattesänkningar på 20 miljarder som gjorts under mandatperioden kräver januaripartierna C och L ännu fler i höstens budget för att få en riktig »rivstart«. Allt i linje med partiernas politik med skattesänkningar som recept för allt, även en arbetsmarknad i covidkris.
LO vill inte se nya skattesänkningar som gynnar höginkomsttagare och kräver istället satsningar för arbetslösa och sjuka. Regeringens expertmyndigheter Ekonomistyrningsverket och Konjunkturinstitutet hissar varningsflagg för att, förutom de stora lånen, ytterligare försvaga budgeten med skattesänkningar under rådande läge.
I senaste numret av Tiden (2-2020) skriver filosofiprofessor Sven-Ove Hansson att vi bör se folkhälsan som ett huvudtema snarare än som ett specialområde inom politiken. En omstart av ekonomin måste alltså utgå från det vi vet skapar bra hälsa och ha ett långsiktigt perspektiv.
Folkhälsomyndighetens chef Johan Carlsson är inne på samma spår. Sverige måste inse att covid-19 inte bara är något som kommer att finnas de närmaste två-tre månaderna, utan snarare två-tre år, kanske längre än så.
Han varnar för »att låta lättjan ta överhanden« och satsa på munskydd istället för att bygga om samhället så att det går att hålla avstånd.
Det är viktigast för att se till att smittan hålls nere och minskar. I länder med strikta munskyddsregler fortsätter smittspridningen uppåt i rask takt. Med svåra trängselproblem finns där ändå inte så mycket annat att erbjuda, konstaterar han och betonar: «Avstånd bekämpar coronaviruset bäst, inte munskydd på stora delar av befolkningen under flera år« »Jag håller emot att sätta munskydd på barn, eller munskydd på stan.«
Carlssons åsikter får gott stöd i en artikel i Läkartidningen 37/2020. Att hålla ett avstånd på mer än en meter är en överlägsen metod att undvika smitta, medan munskydd i stora befolkningsgrupper inte är det, visar studier. Ändå får detta inte samma gehör inom forskningsvärlden, skriver Kjell Torén, senior professor, överläkare, avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa vid Sahlgrenska akademin.
Munskydd lyfts nu i debatten som lösningen på både trängsel och allmän smittrisk. Stockholms trafikregionråd Kristoffer Tamsons (M) uppmanar exempelvis resenärer att bära munskydd i rusningstrafiken.
Folkhälsomyndighetens chef ser det som bekymmersamt om de som organiserar samhället vill ta en genväg – det är ju mycket lättare att uppmana folk att bekosta egna munskydd. Dessa ska vara en lösning under en begränsad tid i speciella situationer när alla möjligheter är uttömda. Det är bara att instämma.
Vad Kristoffer Tamsons egentligen gör när han poserar med munskydd i medier är att vältra över kostnader och ansvar för smittbekämpning på individen för att höginkomsttagarna ska slippa betala.
Eget ansvar och sunt förnuft kommer fortsätta vara bärande delar. Men nu behöver investeringar för ett långsiktigt smittskydd fasas in. Samhället måste utgöra grunden för medborgarnas möjlighet att skydda sig. Det kan handla om att ändra arbetsplatser och minska trängsel i resandet. Men också om arbetsvillkor som gör att en del kan jobba hemma på arbetsgivarens bekostnad medan andra måste gå till jobbet för att de inte har några pengar. I balansen mellan eget ansvar och det gemensamma kan aldrig individen ensam tvingas bära hela ansvaret.
Leva med covid-19 kräver resurser, inte skattesänkningar. Fler bussar och tåg, inte färre. Fler förare, fler undersköterskor, fler lärare och sjuksköterskor, inte färre.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
