Ledare Flera parallella kriser har öppnat dörren för extremhögern i Italien. Och utgången i valet den 25 september kommer påverka oss alla.
I essän ”Fascismens doktrin” från 1932 presenterar fascistledaren Benito Mussolini, tillsammans med den högerradikale filosofen Giovanni Gentile, grundteserna i det nya samhällsbygget. Morgondagen ska erövras med fast hand:
”Aldrig tidigare har människan törstat efter auktoritet, riktning och ordning så som nu.”
90 år senare upprepas de språkliga figurerna – av samma politiska krafter.
Efter kedjan av händelser som utlöste kollapsen av Mario Draghis regering står Italien inför ett nytt, extrainkallat parlamentsval 25 september. Stämmer opinionsmätningarna blir högerextrema Italiens bröder landets största parti.
En annan del handlar om hur de senaste årens pandemi tärt på landets ekonomi
Partiets ledare, Giorgia Meloni, har gång på gång upprepat budskapet att hon ska ”återställa säkerheten” i Italien och pekar ut invandrare och asylsökare som det största hotet mot landets överlevnad. Meloni förnekar att partiet skulle vara fascistiskt. Samtidigt strösslas både retorik och symbolik med fascistisk nostalgi. Häromåret anordnade partiet dessutom en festmiddag i provinsen Ascoli Piceno för att hylla Mussolinis statskupp.I själva verket går det en rak linje från Mussolinis fascistparti till Italiens bröder.
Häng med nu.
1946, i spillrorna efter fascistregimens parti, bildas MSI, Italienska sociala rörelsen. Under efterkrigstiden förblir framgångarna blygsamma. 1995, efter interna slitningar och en splittring, ombildas partiet till Nationella alliansen. 2009 går Nationella alliansen samman med Forza Italia och en rad mindre högerpartier och bildar Frihetens folk. 2012 splittras Frihetens folk och Italiens bröder grundas som ett renodlat högerextremt parti. Den italienska fascismens klassiska kännemärke, en flamma i trikolorens färger, blir partiets symbol.
Så hur hamnade Italien här, på tröskeln till att ge fascisterna makten?
En del handlar om den politiska turbulensen. Mario Draghis enhetsregering backades till en början upp av en bred majoritet i parlamentet: populistiska Femstjärnerörelsen, främlingsfientliga Lega, högerpartiet Forza Italia, socialdemokratiska Demokratiska partiet, mittenpartiet Italia Viva och vänsterpartiet Artikel ett. Men efter internt gnissel och beskyllningar partierna emellan sprack regeringsunderlaget tidigare i år.
En annan del handlar om hur de senaste årens pandemi tärt på landets ekonomi. Lägg därtill att Italien är ett av de länder i världen med lägst födelsetal och äldst befolkning. Kriget i Ukraina och den påföljande energi- och livsmedelskrisen har ytterligare drabbat en redan pressad befolkning.
De parallella kriserna är som ett guldregn för extremhögern.
Nyligen lanserade Giorgia Meloni partiets valkampanj i Marche. Valet av plats är symbolisk. Regionen är ett historiskt urstarkt vänsterfäste, en del av det så kallade ”röda bältet”, men leds numera av Italiens bröder. Sedan maktskiftet 2020 har partiet bland annat urholkat rätten till abort och undergrävt offentliga institutioner. Den allt grövre retoriken har resulterat i eskalerande våld mot minoriteter och migranter. I somras mördades exempelvis en nigeriansk gatuförsäljare i kuststaden Civitanova Marche.
Exemplet Marche är bara ett smakprov på vad som väntar om partiet vinner valet. Ett Italien under ledning av Giorgia Meloni vore, utan omsvep, en katastrof för både mänskliga och demokratiska rättigheter. Låt oss hoppas att vi slipper bli vittnen till det.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
