Allt fler tjejer hör av sig till tjejjourer för att de mår dåligt i skolan. Skolledningar bidrar till att förstärka problemen genom att inte erkänna tjejernas utsatthet, skriver My Vingren, Stockholms Tjejjour.
Allt fler tjejer hör av sig till tjejjourer runt om i landet för att de mår dåligt i skolan. De berättar om horrykten, att dagligen bli tafsade på, om objektifiering och att de blir värderade utifrån deras utseende. Sexuella trakasserier i skolmiljön är inget nytt problem, men när internet och sociala forum som twitter och facebook får allt mer utrymme i tonåringars vardag har problemen tagit sig i nya uttrycksformer.
På högstadie- och gymnasieskolor runt om i landet drivs facebookgrupper där, framför allt, tjejer nomineras av andra elever till titlar som ”Skolan snyggaste”, ”Dagens liggunderlag” och ”Veckans lammkött”. Eftersom grupperna är offentliga kan vem som helst gå in, gilla, kommentera och dela vidare. Ofta sprids bilderna inte bara till eleverna i skolan, utan till andra skolor och jämnåriga över hela Sverige.
Många av kommentarerna i facebookgrupperna handlar om utseende. Men det är också vanligt att killar skriver om att de ska sexuellt erövra eller äga tjejer:
“Perfekta lammköttsutseende ! :)”, ”Så jävla ful. Skulle fan inte ens ta i med tång”, “Efterfest hemma hos mig så får de en bortamatch som de sent kommer glömma!”, “Bara så alla vet så är hon redan min… Ledsen alla kåta grabzz!”, ”Ett latinalamm som älskar killar som kan slänga omkring henne till vilken position som helst”
Gränserna för vad som är okej har flyttats fram, samtidigt undviker de flesta tjejer att ta upp sexuella trakasserier som ett problem av rädsla för att framstå som besvärliga, inte längre vara omtyckta eller attraktiva och för att de inte tror att de skulle få stöd från kompisar eller skolpersonal.
Enligt diskrimineringslagen har skolledningen skyldighet att aktivt och målinriktat göra allt de kan för att förebygga eller förhindra att någon elev utsätts för trakasserier eller diskriminering. Om skolan får kännedom om att någon är utsatt för sexuella trakasserier måste rektorn se till att trakasserierna upphör. Även om det sker på internet. Även om det sker utanför skoltid.
Men allt fler tjejer har hört av sig till tjejjourer för att de känner sig kränkta av andra elever, både i skolmiljön och på internet. När de har försökt prata med lärare och rektor på sin skola säger skolledningen att de inte kan göra någonting. Problemen förminskas, unga tjejers utsatthet osynliggörs och skolor tar inte sitt ansvar att skydda unga från kränkningar av andra elever.
Vilka vuxna skulle tillåta att arbetskollegor skriker ”hora” till kvinnliga anställda i korridorerna? Eller får ”luder” inristat i skrivbordet? Vilka arbetsplatser skulle gå med på att det startades offentliga grupper där anställda blev uthängda, kränkta, objektifierade och valda till ”Veckans liggunderlag”? Vilken arbetsledning skulle acceptera att stora delar av personalstyrka uppmuntrar varandra att begå övergrepp, till och med våldta, kollegor på offentliga forum? Bara för att det handlar om unga förminskas och osynliggörs allvarliga kränkningar.
Det är dags att skolor och övriga vuxna reagerar och tar trakasserier i skolan och på internet på allvar. Det är inte oskyldiga busstreck. Det är inte rolig ploj.
Inga tjejer är ett stycke kött.
My Vingren, projektledare på Stockholms Tjejjour.
Kampanjen ”Jag är inget Lammkött!” startades för att uppmärksamma unga tjejer utsatthet på Internet. Nu åker Stockholm Tjejjour, Sollentuna Tjejjour Indra och Tjejjouren i Malmö till politikerveckan i Almedalen för att väcka debatten om sexuella trakasserier.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
