Att vara emot abort eller samkönat äktenskap är inte att ”gå emot den svenska lagstiftningen”, utan att ha en avvikande uppfattning – det borde Hannah begripa, skriver Christian Hårleman i ett inlägg om Dagens Arenas intervju med den katolske prästen Gustav Ahlman.
Överallt – i företag, myndigheter, partier och organisationer – trummas budskapet in: Vi har en värdegrund, och alla måste ställa upp på den.
Vem skulle öppet motsätta sig alla människors lika rätt och värde, oavsett kön, livsåskådning, sexuell läggning, etnisk eller social bakgrund (detta är standardformuleringen)? Rasister och terrorister, knappast några andra.
Ett av problemen med sådana deklarationer är att granskning av efterlevnaden försvåras av det enkla skälet att de fina orden kan tolkas mycket olika. Ett annat problem uppstår då vissa tolkningar blir normgivande och utnyttjas i politiskt syfte.
Hot och tvång i religionens namn kan givetvis inte accepteras. Men åsikt och bidrag ska hållas isär
Skillnaden mellan att respektera minoritetsrättigheter och att omfamna minoriteters krav suddas ut, av vänstern, medan högerns tal om svenska värderingar riskerar att exkludera stora grupper från samhällsgemenskapen.
I Dagens Arena den 10 september intervjuas (i en ”granskning”) en katolsk präst i Göteborg som oförblommerat gör sig till tolk för den katolska kyrkans syn på abort, kvinnopräster och homosexualitet. Gustav Ahlman uttrycker dessutom mycket konservativa, förlegade, uppfattningar om könsroller, som inte nödvändigtvis omfattas av den katolska kyrkan.
Underförstått i artikeln är att Ahlman har hemska åsikter. I ingressen ifrågasätts, på denna svaga grund, ”att staten betalade ut över 8 miljoner kronor i statsbidrag till den romersk-katolska kyrkan under 2022, samtidigt som den går på tvären mot ett modernt samhälles normer”.
I en anslutande artikel intervjuas ett antal personer som understryker att man inte kan dra alla katoliker över en kam. Många katoliker ifrågasätter påvestolens mest konservativa uppfattningar (man kunde ha tillagt att även protestantiskt kristna och högerväljare har olika uppfattningar om abort och homosexualitet).
Samtidigt betonar såväl Robert Hannah från Liberalerna som Vänsterpartiets Vasiliki Tsouplaki att värdegrundsfrågorna ska vägas in i bidragsgivningen till samfunden. Robert Hannah säger rent ut:
Jag tycker inte att vi ska ge bidrag till församlingar som går emot den svenska lagstiftningen när det exempelvis gäller abort eller äktenskapet. Men frågan om vems uttalanden som ska räknas ska tydliggöras i den kommande propositionen. Lagstiftningen behöver bli tuffare så att vi inte ger bidrag till samfund som motverkar våra grundläggande värden.
Att vara emot abort eller samkönat äktenskap är inte att ”gå emot den svenska lagstiftningen”, utan att ha en avvikande uppfattning – det borde Hannah begripa.
Visst är det rätt att ha demokratiska värderingar som grundkrav för skolor, kyrkor och organisationer som får offentligt stöd. Inklusive jämställdhet och antirasism. Sedan blir det komplicerat. Får man ha åsikten att homosexualitet helst bör botas? Får man tycka att religiösa lagar är lika viktiga som statliga lagar?
Hot och tvång i religionens namn kan givetvis inte accepteras. Men åsikt och bidrag ska hållas isär. Annars riskerar vi att hamna på det fruktade sluttande planet. I förlängningen äventyras yttrandefriheten.
Christian Hårleman, oberoende liberal
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
