Bild: stock.xchng

Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation, angrep nyligen på DN Debatt mediernas vårdslösa användning av politiska opinionsundersökningar. Han visade övertygande att detta inte är någon vetenskaplig petimäterfråga om felmarginaler, utan att mediernas slarv, förenklingar och svagt underbyggda slutsatser av olika mätningar är ett demokratiproblem. Det handlar allt mera sällan om att mäta opinioner, utan ofta om att skapa och förstärka människors åsikter.

Hur sannolikt är det att väljarna har störst förtroende för Moderaternas sysselsättningspolitik, när det inte har blivit fler jobb utan högre arbetslöshet? Ändå var detta resultatet av en Sifo-mätning som Ekot nyligen publicerade. Frågor för att kontrollera de svarandes kunskaper skulle förmodligen avslöja mycket luft i siffrorna. För när opinionsinstitut frågar om påhittade förslag, anser sig ju många ha åsikter även om dem…

Medierna tycks ha glömt den gamla tumregeln: underskatta inte folks förstånd, men akta dig för att överskatta vad människor vet. Opinionsindustrin tjänar grova pengar på myten om väljarna med de stora detaljkunskaperna, trots att de flesta svenskar först de sista veckorna före valet tar reda på vad det handlar om.

En bild av bräckligheten i den här sortens mätningar är att Socialdemokraterna fick starka förtroendesiffror för sin sysselsättningspolitik 2006, trots att det sannolikt var bristerna i den politiken som Göran Persson förlorade valet på. Och vad mäter egentligen opinionsinstituten när de frågar efter förtroende för de olika partiledarna? Är det Fredrik Reinfeldts slipsfärg, hans mått av trevlighet och vanlighet eller hans politiska åsikter? Ingen som vet.

Att mätningar av "förtroende" lätt vilseleder visar också exemplet Carl Bildt. Den dåvarande Moderatledaren hade skyhöga förtroendesiffror när han kom hem från Bosnien och utmanade Göran Persson i valrörelsen 1998. Men folk hade lägre förtroende för Moderaternas politik och Bildt misslyckades med att växla sina personliga förtroendesiffror i väljare.

Mediernas uppgift i demokratin är, som Jesper Strömbeck påpekar, att underlätta för människor "att fritt och självständigt kunna ta ställning i samhällsfrågor". Men om samma medier blir allt tunnare och håglösare i att förmedla faktiska kunskaper om hur det Sverige som vi lever i ser ut och i stället satsar sina krympande resurser på opinionsmätningar och tolkningar av dessa mätningar, som oftare vilseleder än skapar klarhet, då har vi alla skäl att vara bekymrade över folkstyret.