Någon dag ska vi ha plats i alla rum

debatt Sverige blundar för den kompetens som finns. Men någon dag ska vi ha plats i alla rum. Någon dag ska våra ansikten också synas, skriver Nasra Salim. 

Någon dag ska vi se mer av våra ansikten i politiken, skolböckerna, arbetsplatserna, tv-rutan, journalistiken, konsten, universiteten och så vidare.

Någon dag ska vi vara inkluderade på samma sätt som de som utgör normen idag.

Någon dag ska vi alla ha en plats i alla rum. Vi, som ofta inte syns. Vi, icke-vita. Vi, kvinnor. Jag relaterar till hbtq-personer, till migranter – alla de som vars berättelser inte får synas. Vi måste vilja att alla ska inkluderas.

Om vi alla inte likvärdigt blir representerade och inkluderade i samhällsgemenskapen kan vi inte nöja oss. Alla ska med. Vi måste försöka mer än vad vi gör nu.

Sverige blundar för den kompetens som finns

Alla delar av samhället skulle vinna på att ta del av normkritik och förstå hur man skapar inkludering samt hur exkludering påverkar hela samhället. Detta är en viktig samhällsfråga. Vi talar mycket om mångfald men vi behöver specifika verktyg som ger resultat.

Jag kommer ihåg när jag träffade Nachla Libre, konstnärlig ledare för Revolution Poetry och många andra poeter – de fick mig att värdesätta och dela med mig av min poesi.

Jag kommer ihåg när jag träffade på Natalia Murobha, en konstnär som haft många konstutställningar där hon inkluderat unga som mig – hon fick mig att värdesätta och dela med mig av min konst.

 Icke-vita, svarta, muslimer, kvinnor – de liknade mig och de kunde också.Varför ska inte jag då också kunna?’, tänkte jag.

Jag kommer ihåg när jag gick på en föreläsning som Viktoria Walldin höll i, en socialantropolog som jobbar på arkitektbyrån White arkitekter och när jag gick på en föreläsning i Tensta Konsthall av Shahram Khosravi, professor i socialantropologi från Stockholms Universitet – de fick mig att våga ansöka till kandidatprogrammet i socialantropologi på Stockholms Universitet.

Icke-vita, svarta, muslimer, kvinnor – de liknade mig och de kunde också. ‘Varför ska inte jag då också kunna?’, tänkte jag.

Det här är bara ett fåtal  av de personer som öppnat upp dörrarna för andra att ta sig in och som inspirerat mig. Jag vet vikten av representation, det är i kontakt med representation som jag vågat gå ut ur min trygghetszon – de ramarna som omgivningen satt för mina drömmar, ambitioner, potential och kompetens.

En rapport på uppdrag av Länsstyrelsen som kom ut detta år visar hur afrosvenskar exkluderas och att detta leder till mer arbetslöshet, mindre lön, mindre tillgång till högstatusyrken samt mindre chans till att uppnå chefsposition i relation till övrig befolkning.

En annan rapport på uppdrag av Linneuniversitet visar hur man exkluderas från arbetsmarknaden ifall ens namn visar att man inte är majoritetssvensk.

Det finns så mycket potential, så mycket kompetens som Sverige blundar för. Detta är ett samhällsproblem och Sverige måste förstå att ju mer inkludering ju mer kommer Sveriges kompetens i användning av.

Nasra Salim, studerar kandidatprogrammet i socialantropologi på Stockholms universitet, och har deltagit i Arena Akademin 2017