Debatt En annan nomineringsordning löser inte problemen, skriver Claes Sandgren.
Dagens Arena har kartlagt riksdagspartiernas syn på nämndemannasystemet. Artikeln speglar en förändringsvilja bland partierna men samtidigt en villrådighet om vad de vill.
Lekmännens medverkan i dömandet har främst syftet att inge medborgarna och, inte minst, övriga invånare förtroende för rättsväsendet, särskilt domstolarna. Det är särskilt deras insyn i dömandet som ska stärka förtroendet. Nämndemännen har även uppgiften att utöva inflytande över domstolarnas avgöranden vilket också antas främja förtroendet.
Nämndemännens roll är i praktiken begränsad till att vara ett bollplank
Det har visat sig att nämndemäns dömande påverkas av deras politiska åsikter till skada för förtroendet för domstolarna. Flera partier uttalar nu i artikeln att det här problemet skulle kunna lösas om en annan slags organisation än partierna fick ansvar för nomineringen av nämndemännen. En sådan ändring skulle dock inte råda bot på grundproblemet, dvs. att att en lekmannadomare inte har samma förankring i domarrollen som en juristdomare. Och även nämndemän som utses av en annan organisation än partierna kan ha bindningar och politiska åsikter som påverkar deras dömande. Man måste därför granska kandidaterna till uppdragen, såväl deras bakgrund som åsikter.
En annan förtroendeskadlig omständighet är att det finns åtskilliga nämndemän som visat sig vara olämpliga. Detta problem löses knappast heller av en annan nomineringsordning.
Nämndemännens insyn i dömandet har med tiden fått allt mindre betydelse. Domstolsförhandlingarna är öppna och avgörandena motiveras numera både utförligt och begripligt och kan enkelt beställas på nätet. Till det kommer att medierna rapporterar utförligt om domar och pågående mål och att domare intervjuas om hur de resonerat. JO:s och JK:s tillsyn skapar också insyn.
Inte heller nämndemännens inflytande på domstolarnas avgöranden har någon större betydelse. Många mål är numera så komplexa att nämndemännen inte har något att tillföra analysen och deras värderingar skiljer sig knappast längre från juristernas.
Det hävdas ofta att nämndemannakårens sammansättning bör vara representativ för samhället. Det är lätt att instämma men vad innebär det? Föredrar en åtalad person, exempelvis en chilenare eller en ukrainare, att prövas av en annan person med invandrarbakgrund, till exempel från Eritrea eller Irak? Skulle inte tro det. Och har en äldre kvinna nödvändigtvis mindre förståelse för en 20-årig gängkriminell än vad en en 20-årig ”svenne” har? Skulle inte tro det heller.
Nämndemännens roll är i praktiken begränsad till att vara ett bollplank i mål som inbegriper lämplighetsbedömningar och mer svårbedömd bevisning.
Samhällsutvecklingen har alltså sprungit ifrån nämndemannasystemet. Det saknas skäl att upprätthålla systemet som är tungrott och årligen kostar drygt 150 miljoner kr vartill kommer domstolarnas kostnader för systemets administration.
Som framgår av artikeln i Dagens Arena är tiden dock inte politiskt mogen för en avveckling av nämndemännen. Men man kan börja med att avskaffa dem i hovrätterna, minska antalet nämndemän i tingsrätterna och låta en juristdomare ensam få avgöra mål som avser mindre grova brott (jfr SOU 2013:49). På basis av de erfarenheterna borde man på sikt avveckla nämndemannauppdraget fullt ut.
Claes Sandgren, seniorprofessor vid Stockholm Centre for Commercial Law, Stockholms universitet, aktuell med boken Korruption, intressekonflikter, maktmissbruk och maktfullkomlighet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
