Tror svenskarna att klimatkrisen saknar offer?
I en krönika i brittiska The Guardian förundras Naomi Klein över Sverige.
Vid Kleins Sverigebesök var medierna i full färd att fördöma Åsa Romson för att hon twittrat om sin rädsla för att terrorattackerna skulle försvåra klimatförhandlingarna i Paris som startar på fredag.
En bisarr kritik enligt Klein eftersom alla hon känner i miljörörelsen fruktade precis samma sak.
Men framförallt avslöjande, eftersom det visar hur klimatkrisen ses som en lyxfråga, som en problematik utan egentliga offer. Till skillnad från krig och terror.
Som om tusentals människor inte dog av torka. Som om stormar som Katrina inte tagit människors liv. Som om ö-nationer inte hotades av undergång.
De franska myndigheterna har nu ställt in den klimatmarsch som förväntades dra 200 000 människor till Paris gator. Marschen skulle ha vädrat kraven från ”de som inte själva kan protestera”, det vill säga klimatkrisens verkliga offer: fattiga öinvånare i Stilla havet, inuiter, svarta amerikaner i New Orleans.
Kanske var det rätt att ställa in marschen, i ljuset av terrorhotet. Men som Naomi Klein påpekar, ger det en dyster bild av klimatförhandlingarna: Västerländska livs säkerhet är ett absolut krav, men fattiga mörkhyade människors säkerhet är en förhandlingsfråga.
Det är dem som klimatförhandlingarna handlar om.
Idag kopplar många klimatförändringarna till Syrienkriget och därmed till framväxten av Daesh. Den torka som drabbade Syrien 2006–2011 snabbade på urbaniseringen och skapade social oro som kan ha bidragit till inbördeskriget.
I Sahelregionen mellan Senegal i väster och Sudan och Eritrea i öster, bedöms tre fjärdedelar av det odlingsbara landet påverkas av klimatförändringar. Regnet i Marocko och Algeriet antas minska med klimatförändringar.
De flyktingströmmar som idag går från södra Afrika mot Nordafrika och Europa bedöms öka. De fattiga drabbas först, men konsekvenserna är globala.
Till Paris kommer Sverige med EU:s förslag om att minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent mellan 1990 och 2030. Enligt professor Johan Rockström skulle dock EU behöva helt sluta släppa ut växthusgaser år 2030.
Det är en betydande skillnad mellan bud och verklighet. Det är ett risktagande med först och främst fattiga människors liv. Ett risktagande med naturkatastrofer, klimatflyktingar, krig och terror.
Att döma av reaktionerna på Åsa Romsons tweet kunde man få för sig att svenskarna tror att klimatmötet handlar om vädret.
Det är naturligtvis rätt. Samtidigt kunde ingenting vara mer fel.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
