Första maj Mattias Karlssons utspel är bara ytterligare ett exempel på Sverigedemokraternas många förvridna historieförfalskningar. Inte ägnat att förvåna. Det problematiska är att Karlsson förblev oemotsagd.
Aktuellts bevakning av första maj slutade som rena rama SD-teve. Det började som man kan förvänta sig när det kommer till public service. Lite klipp och några intervjuer från demonstrationstågen. Något om att Vänsterpartiet vill höja A-kassan och Socialdemokraterna vill göra det möjligt att utesluta odemokratiska länder ur EU.
Snabbt avverkat. Kanske lite väl rapsodiskt och kortfattat. Det kostar ju tid och pengar att ha team och bevaka på plats.
Men sedan bytte inslaget fokus. Vilket är logiskt. Det är viktigt att olika perspektiv lyfts fram. Men problemet var att det här blev ensidigt och tendentiöst, för att uttrycka det diplomatiskt.
Det är högst rimligt att lyfta fram att det är färre som demonstrerar numera. Det är helt korrekt. Samtidigt är bevakningen inte heller lika omfattande som för 20 eller 30 år sedan.
Den rutinen gäller uppenbarligen inte när Sverigedemokraterna kritiserar andra partier på falska grunder
Sedan övergick inslaget i en allmän reflektion om första majs historia och om det bör vara en helgdag i framtiden. Inslaget framhöll särskilt att första maj var stort i de kommunistiska länderna. Kommunistkopplingen är kanske talande för vinkeln i inslaget. Vi fick särskilt veta att leden glesnat efter murens fall och k-et försvann i VPK:s partinamn. Allt till en mix av klipp med Olof Palme och parader på Röda torget i Moskva från kommunisttiden.
Därefter lämnades ordet till Sverigedemokraternas ”chefsideolog” Mattias Karlsson. Som förklarade att första maj är problematisk eftersom den inspirerades av de våldsamma händelserna på Haymarket i Chicago då en generalstrejk på 1880-talet för åtta timmas arbetsdag urartade och demonstranter och poliser dödades. Första maj kan därför sägas ha inspirerats av terrorister, hävdar han. Det är ”problematiskt”.
Det var den andra internationalen som 1891 fattade beslut att göra första maj till arbetarrörelsens dag. Karlsson framhåller att där ingick revolutionära socialister som sedan stod för några av 1900-talets värsta brott i de kommunistiska länderna. Men det var först 1917 som det som då blev kommunister bröt sig ur och bildade sin egen International. Det var då splittringen mellan de som förordade en demokratisk väg och de som förespråkade revolution blev tydlig. Revolutionärerna var såväl före som efter 1917 i minoritet inom arbetarrörelsen. Mattias Karlssons utspel är bara ytterligare ett exempel på Sverigedemokraternas många förvridna historieförfalskningar. Inte ägnat att förvåna. Det problematiska är att Karlsson förblev oemotsagd.
Dessutom hävdade reportern att första maj instiftades som en allmän helgdag när Per Albin Hansson var statsminister. Det var 1939. Sant. Men det är inte sant att det var då demonstrationerna kom till här i landet. Redan 1890 var det 1 maj-demonstrationer på 19 platser i Sverige. Det demonstrerades alltså på första maj i nästan femtio år innan den dagen blev en ledig dag. Ett viktigt krav från början var kravet på åtta timmars arbetsdag. Men första maj var redan då en manifestation för allmän och lika rösträtt, för demokrati. För Sverige var ännu inte demokratiskt och de flesta som gick i förstamajtågen på den tiden hade inte fullödig medborgarrätt och möjlighet att utse ledamöterna i riksdagen. Det är den traditionen som Mattias Karlsson nu förknippar med terrorism och kommunism.
Det är numera rutin att public service lägger till ”det skulle Sverigedemokraterna inte hålla med om” och ”dom är inte här och kan försvara sig”. Den rutinen gäller uppenbarligen inte när Sverigedemokraterna kritiserar andra partier på falska grunder. För det lämnades inte något utrymme för något att bemöta Mattias Karlsson. Ingen sa att det skulle ”dom inte hålla med om”. Vi får vända oss till Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter för att få lite bättre redogörelser för insiktsfulla kommentarer och mer omfattande beskrivning av vad som sades i talen på 1 maj.
Kanske tyckte redaktionen på Aktuellt att det var relevant och ett bra utfört public service. Eller var det ännu ett försök att möta all den kritik som numera kommer från högern till högern och högern, i form av angrepp på sociala medier och via mail. Den är synnerligen aktiv på alla fronter. Bilden av public service som vänstervriden lever väl också kvar. I efterhand kan man nog tycka att 70-talets journalistik hade en bias med våra mått mätt. I så fall var kanske Aktuellts bevakning av 1 maj i år en spegel av vår tidsanda. Men är inte public services uppgift att vara allsidig, faktabaserad och låta den anklagade komma till tals?
Nästa vecka kommer public service-utredningen. Medieuppgifter tyder på att Tidöpartierna är eniga, men att det inte finns någon blocköverskridande överenskommelse. Vilket är oroande på många sätt. Det sätter en ny standard i svensk politik. Samtidigt behöver väl Tidöpartierna inte ha så mycket att oja sig över. I varje fall inte efter Aktuellts 1 maj-bevakning detta nådens år 2024.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
