Veckans pris för mest angelägna artikel går till Expressen. I tisdags skrev de genomarbetat om hur dödsolyckorna på svenska arbetsplatser ökar. Siffrorna är inte bara dystra, de är dramatiska.
Företagens dagliga jakt att sänka kostnader går till sist ut över löntagarnas säkerhet. I artikeln berättade de om Magnus Kärnbo som kördes över av tåget när han och arbetslaget reparerade spår. Det var en onödig olycka. Trafiken kunde stoppats under några minuter eller jobbet gjorts nattetid. Men både stillastående tåg och obekväm arbetstid kostar pengar. Bättre att chansa. Magnus Kärnbo blev bara 28 år.
Länge minskade arbetsolyckorna. Men utvecklingen har vänt. Tillbuden ökar. De som får allvarliga skador ökar. Men allra mest alarmerande: De som avlider ökar också. 2009 dog 41 personer på jobbet. Det var ett glädjande bottenrekord — lägst sedan 1955. Men det visade sig vara en tillfällig dipp, antalet dödsolyckor hade redan ökat under några år och efter 2009 började siffrorna stiga på allvar. Förra året dog 57 personer på jobbet. Det är en ökning med 39 procent på bara tre år. Oerhört.
Lika uppseendeväckande är att så få känner till trendbrottet. De flesta som läste Expressen blev antagligen förvånade. Farliga arbetsplatser och risker på jobbet får inga stora rubriker i nyhetsjournalistiken. Kanske anses kroppsarbetets villkor — från pappersindustri till städning — som störande i den förnöjsamhetskultur som bedövat Sverige på 2010-talet.
När arbetet mot arbetsskador tog fart under 1960- och 70-talen betraktades problemen på annat vis. I Expressen påminner Peter Westerholm, pensionerad professor i arbets- och miljömedicin, om journalistikens betydelse: ”Genom att man gjorde löpsedelsstoff av det så kom det, genom medias hjälp, upp på dagordningen. Arbetsmiljöfrågorna klev in i vardagssamtalet på arbetsplatser, myndigheter och organisationer.”
I dag har den omtalade dokumentärfilmen om Olof Palme premiär. Under hans epok diskuterades företagsdemokrati och ”det goda arbetet”. Man skapade regler, institutioner, initierade forskning och såg facket som partner. Det berörs inte i filmen.
Att skador och dödsfall ökar handlar om ändrade maktförhållanden i arbetslivet och insnävade värderingar av vad som är viktigt i offentlig debatt. När den borgerliga regeringen, som ett av sina första beslut 2006, utplånade Arbetslivsinstitutet där kunskap och forskning i världsklass samlats signalerade de slutet på ett långt förebyggande arbete. Tre år senare började konsekvenserna märkas.
Nu verkar man tro att höga böter vid arbetsplatsskador ska fungera som ”ekonomiskt incitament”. Vore det inte bättre att återvända till 1960-talets ansatser: Att ta ett mer samlat grepp med kunskap, information, institutioner och fackligt inflytande?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
