Samtidigt som fler flyktingar än någonsin dör på Medelhavet planerar EU-kommissionen att förlägga flyktingmottagningar och asylprocesser utanför EU:s gränser. Sverige kan inte låta det ske, skriver europaparlamentarikern.
Under helgen drunknade ytterligare minst 600 människor i Medelhavet. Det höjer siffran över personer som har dött till mer än 1 600. Bara i år. Det är bland annat ett resultat av den nedlagda livräddningsinsatsen Mare Nostrum.
Samtidigt pågår en debatt i Europaparlamentet om EU:s migrations- och asylpolitik. På ena sidan står vi som vill förändra politiken och rädda liv. På den andra de som vill stärka gränsbevakningen och militariseringen av EU.
Alltfler röster höjs för att EU måste agera annorlunda, att historien kommer döma oss. Till och med Dublinförordningens medförfattare Cecilia Wikström (FP) menar att den inte fungerar och att vi måste stoppa Medelhavet från att bli en begravningsplats. Men ord tar oss inte långt. Hur många måste dö innan EU och dess medlemsländer skapar en politik som räddar liv i stället för att skörda dem?
Den kritiserade Dublinförordningen innebär att asylsökande måste söka asyl i det första land de sätter sin fot. Detta har gett fruktansvärda konsekvenser. Amnesty har flera gånger vittnat om hur länder underlåter att rädda liv eller pressar tillbaka båtar mot de kuster de lämnat. Även vid landövergångar sker fruktansvärda brott mot mänskliga rättigheter.
I maj ska EU-kommissionen lägga fram en ny plan för EU:s migrationspolitik. Förutom mer gränsbevakning och militarisering vill man outsourca ”skyddet” av EU:s gränser och hantering av flyktingströmmar till länder utanför EU.
De vill helt enkelt förstärka fästning Europa genom att dessutom bygga vallgravar.
Bland annat föreslås att Egypten och Tunisien ska ta ansvar för att ”rädda” båtflyktingar och föra dem till sina egna kuster. Tanken är att dessa länder därmed blir ansvariga för flyktingarna. Den ansvarige kommissionären har till och med föreslagit att vi lägger hela asylprocessen, flyktingmottagningscenter och allt, utanför EU.
Khartoumprocessen är en annan del i detta. Den innebär att man samarbetar med länder på Afrikas horn, bland annat diktaturen Eritrea, för att stoppa flyktingar från att lämna området. Detta har Sveriges nya regering skrivit under på.
I dag har vi den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget, och EU:s svar är att försöka stoppa skyddssökande långt innan de ens når våra gränser.
Från många politiker, framförallt liberaler och högern, finns en närmast religiös tro på att EU ska lösa allt. Men vi hinner inte vänta på att 28 medlemsländer ska komma överens.
Vi ser ett akut behov av en koalition av de villiga. Här kan Sverige spela en viktig roll genom att samla ihop ett antal länder och skapa en politik som går före och visar vägen.
Man bör bland annat:
– omedelbart återuppta livräddande insatser på Medelhavet
– skrota stödet till Khartoumprocessen
– motarbeta outsourcingen av EU:s gräns- och flyktingpolitik
– vägra använda sig av Dublinförordningen och utforma en human asylpolitik
Om EU vägrar flytta pengar från militarisering till livräddning och human mottagning måste denna koalition gå in och göra det, precis som Italien finansierade Mare Nostrum.
Är Sveriges regering beredda att ta en ledartröja i det arbetet? Historien kommer att döma oss. Frågan är hur.
Malin Björk (V), europaparlamentariker
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
