Marknadsfundamentalister – är det bara ett skällsord eller finns sådana på riktigt? Det handlar ju inte om att det är något större fel på marknadsekonomi i sig. Fundamentalism blir det bara om tron på marknadens välsignelser blir så dominerande att beslutsfattarna inte vill eller kan ta in kunskaper och erfarenheter som pekar i en annan riktning. Hur politikerna hanterat järnvägstrafiken i Sverige är exempel på fundamentalism.
Järnvägstrafiken i Storbritannien hade avreglerats och privatiserats när den socialdemokratiska regeringen i Sverige 2001 inledde processen med att lägga ansvaret för rälsen i ett bolag och för trafiken i ett annat. Redan då kunde en blind höna se att den uppstyckning av funktioner som skett i Storbritannien varit fel väg att gå.
Eftersatt underhåll och otydligt ansvar hade hunnit orsaka flera urspårningar. Den stora tågolyckan i Hatfield i oktober 2000 blev droppen som inledde en brittisk omprövning. Men den svenska regeringen såg inget, hörde inget, utan gjorde följande år glatt om det engelska misstaget.
2002 hade britterna skapat ett nytt offentligt sammanhållet järnvägsbolag. Året efter köpte Nya Zeelands regering tillbaka det tågbolag som man tio år tidigare sålt, men som skapat trafikkaos. Trots detta, härskar i Sverige fortfarande den nyliberala ”enda vägen”. Erfarenheterna från Storbritannien och Nya Zeeland finns överhuvudtaget inte i debatten. Allt fler delar av järnvägstrafiken konkurrensutsätts av regeringen Reinfeldt.
Samtidigt hopar sig problemen i Sverige, med förseningar, trasiga vagnar och privata bolag som inte håller vad man lovat. Banverket har jagat kostnader på underhållet, vilket blev påtagligt under vinterns snökaos som ingen ville ta ansvar för.
Den stora tågolyckan som, i likhet med Hatfieldolyckan i England, kommer att få allmänhet och politiker att inse att man gjort fel rycker – mänskligt att döma – allt närmare. Det är ett underbetyg åt beslutsfattarna om det skulle behövas en katastrof för att ändra kurs.
Viktiga samhällsuppgifter ska inte läggas ut på entreprenad på konstgjorda marknader. En ny rödgrön regering borde – om det är möjligt – göra en svensk variant av den ordning som funnits i Storbritannien sedan 2002, med både räls och tågtrafik under samma tak i ett icke-vinstdrivande offentligt bolag, fristående från regeringen. Public Interest Company (PIC), som modellen kallas för, skulle också kunna befria till exempel Vattenfall, Svenska Spel och Systembolaget från den inbyggda målkonflikten att både tjäna pengar och vara samhällsnyttiga.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
