När LO kämpar emot sänkta ingångslöner, vrålar högern om ansvarslöshet. När Saco gör detsamma råder det tystnad.
Den 6 april varslade Unionen och Sveriges Ingenjörer om strejk gentemot flera förbund inom Almega. Unionen och Sveriges Ingenjörer är de fackliga centalorganisationerna TCO respektive Sacos största förbund. De organiserar sammanlagt knappt 750 000 tjänstemän och akademiker, företrädesvis på privat sektor.
Den 18 april går 10 000 tjänstemän inom Unionen och Sveriges Ingenjörer ut i strejk, om de inte når en överenskommelse med Almega om flexpensionen – hur möjligheten att gå i deltidspension ska betalas. Almega vill att det ska vara frivilligt att välja inbetalning till delpension, fackförbunden vill att det ska vara obligatoriskt, men med möjlighet att välja lön i stället.
För den utomstående kan frågan te sig liten, och borde åtminstone uppröra fler än Almega. Men än så länge har bara någon enstaka liberal eller borgerlig skribent haft något säga i frågan om tjänstemannafackens varsel. I stället är det, som vanligt, LO-förbunden som ska ta ansvar för arbetsmarknaden.
LO ska vara för sänkta ingångslöner för sina medlemsgrupper, annars ser de bara till sina medlemmar och inte till de nyanlända och arbetslösa. När Saco går ut och kritiserar kravet på lägre löner, möts det av tystnad från samma kritiker.
Anklagelser mot Unionen om att deras långdragna strejk mot callcenterföretaget Focus CRS i Fränsta 2013 ska ha hotat den svenska modellen har inte gått att finna, trots idogt letande från min sida. Livs blockad mot en bagare renderade däremot i en indignerad text på Svenska dagbladets ledarsida.
Och att högern inte gillar fackens strejkmöjligheter må så vara, men är det i så fall bara LO-förbund som är, för att citera Tove Lifvendahl, »den svenska modellens dödgrävare«?
Utan kollektivavtal blir individen i många avseenden rättslös på den svenska arbetsmarknaden. Rätt till löneökningar, ob-tillägg och tjänstepension hänger ihop med ett kollektivavtal. Är det då märkligt att ett fackförbund vill ha det för sina medlemmar, både nuvarande och potentiella?
Svenska modellen är stark eftersom det inte bara är 1,5 miljoner arbetare som är organiserade i de olika LO-förbunden, utan att även 2,1 miljoner tjänstemän, akademiker, studenter och egenföretagare är organiserade i TCO- och Sacoförbunden.
Ändå får de som befinner sig längst ner i arbetsmarknadshierarkin, som löper störst risk att skadas på arbetet, har lägst löner och har sämst arbetsvillkor bära hundhuvudet för allt högern tycker är fel med den svenska modellen.
För högern handlar det inte om vad som görs, utan vem som gör det.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
