söndagskrönikan Samtyckeslag är bra och viktigt, men uppenbart inte tillräckligt när det är brist på samtycke. Det offentliga fortsätter visa att patriarkatet är starkare än lagen, skriver Veronica Palm.
Ännu en man har friats för misstanke om våldtäkt och ännu en kvinna har misstänkliggjorts och inte blivit trodd av rättssystemet. Ännu en vecka i det lilla kungadömet långt upp i norr. Inget nytt. Jag vet ju att det är så här. Att karaktärsmord på målsäganden i sexualbrott tillhör vanligheterna, att 3 procent av anmälda våldtäkter leder till fällande dom och att män med makt använder sin status för att tillskansa sig sex. Jag vet, ändå är det något med Lambertz-härvan som mig att koka.
Kanske för att det sker så ogenerat inför öppen ridå, med ett gammalt unket manus och den misstänkte själv som regissör. Kanske också för att det blottar att patriarkatets makt är djupare rotat än rättssystemets oväld och demokratiskt stiftade lagar.
Eller för att han kan lita på att patriarkatet håller honom om ryggen, så till den grad att han drar undan ridån, går upp på scenen och berättar om övergreppet. Jo, det är nog allt detta, men det som mest får mig att koka av ilska är att han har rätt – patriarkatet håller hans rygg.
För det första för att det inte blir någon rättegång och att flera stora media sänder live från presskonferensen i hans trädgård när han kommer hem från häktet. Utan att ha en aning om vad han ska säga. Det är ett bevis på att han är en betrodd man som bör få tala ut.
Där i trädgården anför han till sitt försvar att han är ”lite kladdig” och berättade det för henne. Alltså att han är offer för den där ostoppbara manliga sexualdriften, en seglivad och väl nyttjad myt. På samma tema berättar han glatt vidare att han gav henne fler drinkar och beskriver sig också som en ”fadersgestalt” för denna stackars flicka.
Det är hög tid att rycka upp den patriarkala ordningen med rötterna
Under hela processen låter han oss veta att hon drack alkohol, var i huset frivilligt och blivit utsatt tidigare. Kort sagt, han utmålar offret som en ”dålig kvinna” för att sedan erkänna skuld över att han svikit sin fru. På så vis bekräftar han ännu en seglivad myt. Den om att det finns två typer av kvinnor Horan eller Madonnan, båda med uppgift att tillfredsställa mannens olika behov.
Kvinnan som kallats Sara (men heter något annat) har tvingats flytta till skyddat boende och går igenom en mardröm. Samtidigt som Lambertz går in i sin mexitegelvilla för att förbereda nästa steg: Stämma staten på en miljon kronor. Antagligen blir han uppeldad av att patriarkatet stöttar honom trots att #MeToo gav en hint om att det skulle vara slut med sådant nu.
Så han inte bara stämmer staten, utan lämnar också in en anmälan mot Sara om falsk tillvitelse, alltså att staten fått lägga ut resurser på att utreda en onödig anmälan. Ungefär här har nog det patriarkala grundstödet börjat kännas som en magiskt elixir. Han anmäler henne för våldtäkt, som en ”symbolanmälan”. Är inte just det vad falsk tillvitelse är?
Jag kan naturligtvis inte veta vad som skedde den där julnatten. Enligt Lambertz egen utsaga tog han hand om en trettio år yngre kvinna som hade det svårt, söp henne full och sedan hade de sex. Hon har vid ett enda tillfälle uttalat sig och då utan namn och bild. Hon säger att hon litade på honom, blev full, somnade och vaknade av att han hade sex med henne. Två olika versioner.
I sms från dagen efter skriver han till henne att han känner sig som en ”idiot” och förbannar sig själv för att han ”inte kunde låta bli dig”. Nu är det ju inte jag, utan han, som är jurist. Man om inte det här räcker för att ens få till stånd en rättegång då är det något som inte stämmer.
Samtyckeslag är bra och viktigt, men uppenbart är det inte tillräckligt för att fälla när det är brist på samtycke. Det offentliga fortsätter visa att patriarkatet är starkare än lagen. Möjligen kan den som ligger sönderriven i en mörk park betraktas som våldtäktsoffer, dock med liten chans för fällande dom då förövaren är okänd. Övriga utsatta för sexuella övergrepp, våldtäkt eller ofredande kan lika gärna hålla tyst, säger verkligheten. Deras ord spelar ändå ingen roll.
Så kan vi inte ha det. Det är hög tid att rycka upp den patriarkala ordningen med rötterna och genomför de lagförändringar, straffskärpningar och förändrade prejudikat som krävs för att rättvisan ska vara rättvis. Den kvinna som blir utsatt för övergrepp måste bli lyssnad på och bedömd utifrån vittnesmål och bevis, inte svepande fördomar eller strukturellt överseende.
Veronica Palm är f d riksdagsledamot för S, och beskriver sig själv som ”Feminist, antirasist och mycket snällare än somliga tror”
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
