debatt Pensionssystemet är i grunden orättvist. Det saknar skydd för den som blivit utsliten av ett fysiskt krävande jobb och över 300 000 äldre riskerar en framtid som fattigpensionärer, skriver Byggnads ordförande Johan Lindholm.
Efter många års slumrande är pensionsfrågan äntligen på väg att bli en het politisk fråga. Och inte undra på det. Få andra frågor kan tydligare visa skillnaderna mellan de som har och de som inte har. Vinnarna och förlorarna.
Och som i alla välfärdsfrågor rycker nu högerdebattörerna ut till försvar av ojämlikheten. Nu senast Anna Dahlberg som på Expressens ledarsida vill avliva ”myten” om de usla pensionerna.
Tyvärr är hon lika enögd som det pensionssystem hon drar sin lans för att försvara.
Nyligen debatterade Ardalan Shekarabi (S) och Maria Malmer Stenergard (M) pensionerna i SVT Agenda. Själva debatten gav få svar men jag hoppas att alla tillskyndare av dagens pensionssystem såg programmets inledande 7 minuter. Då pratade nämligen några av Byggnads medlemmar om sin egen pensionsoro och hur pensionssystemet slår mot de med fysiska yrken.
Det inslaget sa mer om pensionsfrågan än hela den efterföljande debatten.
För det är sant att dagens pensionssystem fungerar bra för många. För de som arbetar på ett bekvämt kontor och kan ta långlunch för att spela padel är låg allmänpension och höjd pensionsålder en formalitet.
Men för Sveriges arbetare är verkligheten en annan.
När Byggnads gjorde en Novus-undersökning tidigare i våras visade den att hela 65 procent av LO-medlemmarna är oroliga för att få en låg pension.
När lösningen inte stavas fler avregleringar och mer pengar till medelklassen står högerns ideologer utan svar.
Det är ingen myt. Det är rättmätig oro över ett system som är riggat emot dem. En oro som snart kan utbytas mot ilska.
Och inte undra på det. Den genomsnittliga allmänna pensionen är 13 200 kronor. För kvinnor är den endast 11 800 kronor.
Fackförbundet Forena har tagit fram siffror som visar att den som är född 1953 kommer att få ut ca 45 procent av sin slutlön i pension. Jämfört med de utlovade 60 procenten. Kanske inte ett problem för de med en slutlön på 60 – 70 000, men däremot för de med en lön på 35 000 eller lägre.
Det sägs att den genomsnittlige pensionärens köpkraft ändå är god. Mycket på grund av tjänstepensionen, alltså uppskjuten lön. Men när ojämlikheten ökar och toppen drar ifrån är genomsnittet inte någon rättvisande mätsticka. Pensionen för en låginkomsttagare är så liten att skillnaden i pension mellan en som arbetat ett helt yrkesliv i ett låglöneyrke och en som inte har arbetat alls är försumbar. Att det ska löna sig att arbeta måste även gälla de med lägre löner.
Pensionssystemet är i grunden orättvist. Det saknar skydd för den som blivit utsliten av ett fysiskt krävande jobb och över 300 000 äldre riskerar en framtid som fattigpensionärer.
När en så stor del av befolkningen inte kan lita på en helt grundläggande trygghet är samhällskontraktet i fara. Men när lösningen inte stavas fler avregleringar och mer pengar till medelklassen står högerns ideologer utan svar.
Johan Croneman i DN har helt rätt. Låt 2022 bli valåret där alla partier och regeringsalternativ får bekänna färg. Ser man till hela samhällets bästa – eller räcker det att genomsnittet är tillräckligt bra?
Johan Lindholm
förbundsordförande Byggnads
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.