debatt Det är djupt omoraliskt att företag inom äldreomsorgen inte vidtar alla till buds stående medel för att under en pandemi förhindra smittspridning, sjukdom och död. Exemplet Attendo visar att vi behöver en äldreomsorgslag som ställer hårda krav, skriver Kristina Nilsson (S), riksdagsledamot.
Återigen får vi i media ta del av ännu en vårdföretagsskandal inom äldreomsorgen. De senaste åren har vi återkommande fått lära oss namnet på företag och vårdboenden med missförhållanden. För tio år sedan hette skandalföretaget Carema. Det blev så utskällt att det 2013 bytte namn till Vardaga. Den här gången är det vårdföretaget Attendo som hamnat i centrum för kritiken om missförhållanden.
En av deras tidigare anställda Stine Christophersen har slagit larm om att man, på Attendos boende Sabbatsbergsbyn när pandemin bröt ut, inte isolerade personal och coronasmittade från de övriga på äldreboendet genom så kallad kohortvård. Detta trots att ledningen påstod att det var just det man gjorde.
Efter en tidningsintervju kallades Stine Christophersen in till Attendos huvudkontor, där cheferna kallade henne illojal, beskyller henne för att sprida falsk information och gav henne en erinran där det står att hon riskerar uppsägning om hon gör något liknande igen.
Att hon på det här sättet hotas av repressalier när hon berättar om missförhållanden är allvarligt. Privatanställd vårdpersonal i offentligt finansierad vård har sedan den 1 juli 2017 meddelarskydd vilket innebär att arbetsgivaren inte får vidta åtgärder mot den som medverkar i massmedier. Men skyddet är inte lika starkt som den meddelarfrihet som omfattar offentliganställda.
Exemplet Attendo visar hur viktig meddelarfriheten är och att det skydd som idag finns bör förstärkas och bli lika självklart och starkt för personal inom all vård och omsorg – oavsett vem som utför den. Socialdemokraterna i Stockholm har också krävt att man borde låta IVO granska om kohortvården brustit på fler boenden i staden. Det är ett rimligt krav som alla borde ställa upp på.
Vårdföretag Attendo, ett av Nordens största vårdföretag, fick av staten och de svenska skattebetalarna 133 miljoner konor i coronstöd för de extra kostnader som pandemin har inneburit. Det har handlat om ersättning för skyddsutrusting, kohortvård samt lönekostnader till följd av sjukfrånvaro. Företaget har också vädjat om ännu mer resurser.
Men mitt bland rapporterna om bristerna i vården under pandemin, kommer det nu fram att Attendos VD och ledning har fått 4,8 miljoner konor i bonus under 2020 – mitt under pandemin. Samtidigt har genomsnittslönen för vårdpersonalen minskat jämfört med året innan. Attendos vårdpersonal har inte heller fått det corona-engångsbelopp på 5 500 kronor som anställda inom den kommunala vården i Stockholm har fått.
Det är inte svårt att förstå hur provocerande dessa bonusar till ledningen blir för personalen. Men det är också provocerande för skattebetalarna. Företagsledningens fokus borde ha legat på helt andra åtgärder än att betala ut bonusar till sig själva. Vi kan bara konstatera precis som Stine Christophersen gör till Aftonbladet: ”- Det ligger djupt rotat i företagskulturen med de här bonusarna”.
Vi behöver säkra tillgången till medicinsk kompetens och komma bort från dåliga anställningsförhållanden.
Vi socialdemokrater har länge sagt att det måste bli ett slut på vinstjakten inom välfärden. Tyvärr finns det inte majoritet för det i Sveriges riksdag. Men vi måste få stopp på att skattepengar i offentlig vård leder till vinster som används på det här sättet. Överskott som görs i verksamheten behöver återinvesteras i vården, bland annat för fler och bättre utbildade anställda.
Innan jag valdes in i riksdagen arbetade jag i många år som sjuksköterska inom äldreomsorgen. Jag blir både ledsen och bedrövad över att behöva läsa om under vilka förhållanden som dagens vårdpersonal inom äldreomsorgen kan tvingas arbeta under. Det är djupt omoraliskt att företag inom äldreomsorgen inte vidtar alla till buds stående medel för att under en pandemi förhindra smittspridning, sjukdom och död.
Det är lika omoraliskt att man samtidigt som man får del av krisstöd, delar ut bonusar till redan högavlönade chefer och företagsledning. Ännu värre blir det när de som verkligen har fått jobba hårt under pandemin – vårdpersonalen – inte får del av dessa pengar. Till det kan sedan läggas att man fortsätter att bygga sin verksamhet på vikarier, tim-anställda och inte erbjuder fler fasta tjänster på heltid med vettiga scheman utan delade turer.
De otrygga anställningarna är tillsammans med brister i arbetsmiljö och tuffa arbetsvillkor faktorer som bidrar till att äldreomsorgens arbetsplatser inte upplevs som tillräckligt attraktiva och till att många överväger att sluta. Alla dessa brister leder i slutändan till en sämre vårdkvalitet, dålig kontinuitet och oattraktiva yrken där allt färre vill jobba. De ansvariga som driver äldreomsorgen på det här sättet borde därför skämmas!
Exemplet Attendo visar att vi behöver reglera äldreomsorgen bättre. Vi behöver komma bort från stora vårdbolag där vinstjakten är det primära målet. Vi behöver säkra tillgången till medicinsk kompetens och komma bort från dåliga anställningsförhållanden. Vi behöver rejält minska andelen timanställda, allmänt visstidsanställda och vikarier och erbjuda fler heltidsanställningar utan delade turer.
Det är bara genom bättre anställningsförhållanden, bättre möjligheter till vidareutbildningar som vi kan förbättra lönerna och höja statusen så att fler vill jobba inom den viktiga äldrevården i framtiden. Kort sagt: vi behöver en äldreomsorgslag där vi tydligare reglerar krav på kompetens och arbetsuppgifter och där det blir tydligare vad äldre ska kunna förvänta sig av äldreomsorgen.
Kristina Nilsson, riksdagsledamot (S), vice ordförande i socialutskottet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
