Det finns en risk att vi snart inte ser skillnad mellan en fredlig demonstration och en terrorattack.
Gisslandramat kring en fransk polis och hans familj natten till tisdagen kommer att gå till historien som det första dubbelmord som direktsänts på Facebook.
Detaljerna är så motbjudande att jag tvekar att återge dem, men en sak är säker.
Ingenting blir sig likt efter det här.
Man säger att verkligheten överträffar dikten. På sistone har det känts som att den åtminstone överträffar en roman av Michel Houellebecq, vars senaste bok Underkastelse är en svart satir om hur Frankrike förvandlas från demokrati till en teokrati.
Huvudpersonen François betraktar processen – en uppvisning i opportunism – som en form av tv-underhållning, och analyserar den med samma upprymdhet som en sportkommentator.
Att Houellebecq så tydligt drar paralleller mellan medieunderhållning och politik är intressant. Till Sveriges Radio säger terrorforskaren Hans Brun apropå det franska gisslandramat att sociala medier, använda på det här viset, kan bli ett oöverträffat vapen i händerna på våldsbejakande grupperingar. Eftersom terror i hög grad handlar om kommunikation, är framgången beroende av hur stor spridning budskapet får, och av hur den framgången används av oppositionen.
Med Facebook kan den bli hur stor som helst.
Vilket till exempel det franska internetföretag som utförde en »fejkad« terroristattack framför Hôtel du Cap under årets filmfestival i Cannes, mycket väl visste. Iförda uniformer »IS-style«, lade männen till vid hotellet i gummibåt, och stormade uppför bryggan medan de celebra gästerna satt paralyserade av skräck.
I veckan som gick valde svenska miljöaktivister att »storma« Rosenbad på ett Instagram-vänligt vis – de använde stegar för att ta sig upp på taket till byggnaden där partiledardebatten som bäst pågick, och där uppe rullade de ut sina banderoller.
Båda händelserna är bra exempel på hur den digitala, polariserade offentligheten kan utnyttjas till att få ut ett politiskt budskap effektivt genom att göra det tillräckligt underhållande.
Men är det inte destruktivt att jämföra skämtglada entreprenörer och aktivister med en trippelmördande IS-sympatisör? Svaret är att de är två sidor av samma mynt. Deras agerande vittnar om den tilltagande brutaliseringen i en fiktionaliserad verklighet där det behövs allt grövre artilleri för att tränga igenom.
Mord eller practical joke, fredlig demonstration eller terrorattack – genom att olika aktörer använder samma kanaler för sina budskap, som därför konsumeras och kommenteras på likartade sätt – finns det en risk för att vi snart inte ser skillnad mellan dem.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
