Alliansens valkickoff började som väckelsemöte och fortsatte med kamouflagespråk. Anledningen är ett misslyckande som ska döljas.
De senaste dagarna har Stockholm erbjudit den politiska kommunikationens två möjliga motpoler.
I måndags på Brunnsgatan 4: Ett tänkvärt samtal mellan folkbildaren Bengt Göransson (S) och Tomas Andersson Wij. I går i Lavalhallen: Valkickoff med tungomålstalande och alliansens fyra partiledare.
Göransson påpekade att lust är viktigare än olust när förändring ska åstadkommas. I Lavalhallen fick vi ett exempel på hur ett försök till det förra (lust) kan resultera i det senare (olust).
DN:s Ewa Stenberg beskrev inledningen som en ”blandning mellan väckelsemöte och Friskis&Svettis”. En vilt dansade konferencier stirrade på stolsraderna med journalister och ylade att vi var tråkiga som inte klappade med. SR:s Tomas Ramberg konstaterade att korvgrillningen i Maramö hade ”fått ge vika för nåt slags tungomålstalande discjockey”.
”Detta är inte värdigt, alliansen” twittrade Expressens Anna Dahlberg. Den som vågar bör bevittna ett klipp som illustrerar spektaklet.
På Brunnsgatan 4 återkom Göransson till det offentliga språkets förändring och vad det betyder för demokratin. Han hänvisade till rättsprofessorn Lotta Vahlne Westerhäll och forskningen kring hur kontroversiella reformer kläs i ny språkdräkt. Utförsäkring blir rehabiliteringskedja. Fas 3 blir sysselsättningsfas.
Utvecklingen kallas ”kamouflagespråk” och togs till nya höjder när tungomålstalandet i Lavalhallen gav vika för en politisk nyhet: År 2020 ska över fem miljoner människor vara i jobb.
Men på pressträffen några minuter senare hade TT letat fram en prognos från regeringens egen myndighet Konjunkturinstitutet. Enligt KI:s prognos är 4 972 000 människor sysselsatta år 2020. Om allt bara fortsätter uppnås målet i princip automatiskt.
Det finns följaktligen något som ska kamoufleras.
Alliansen talar om antalet jobb. Nationalekonomer talar om sysselsättning som andel arbetande av arbetskraften. Och andelen arbetslösa är högre i dag än när alliansen tillträdde. När befolkningen växer och antalet sysselsatta blir runt fem miljoner 2020 är andelen arbetslösa likväl runt sex procent.
Alltså: Om alliansen får hålla på i 14 år hoppas man komma ned till den andel arbetslösa – drygt sex procent – som Göran Perssons regering överlämnade 2006.
Kamouflagespråk var ordet. Och i skydd av begreppsförvirringen planeras troligen en smutsig valrörelse. Oppositionen ska anklagas för att vara splittrad och tillväxtfientlig. Som Reinfeldts sa: ”Vi går till val på att säga nej till det som är jobbförstörande från den andra sidan”.
Kickoffen var slut efter lunch. Med Göranssons ord: ”Fyrverkerier är fina ett slag, men fungerar dåligt som långvarig värmekälla”.
På Brunnsgatan 4 återkom Andersson Wij till att det är svårt att veta vad S står för. Trots att S redan har ett eget mål om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. ”Opinionsbildning är sofistikerat”, replikerade Göransson.
S har verkligheten på sin sida. Återstår att se om man kan bli ännu bättre på att bilda opinion.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
