Utan inkluderande organisering kan Trumps och Musks slakt av USAID bara vara början.
Det är lätt att känna vemod i dessa tider. I Sverige splittras samhället av sprängningar, masskjutningar, nedskärningar och växande klyftor. Vi har krig i vår närhet och en president i världens viktigaste demokrati som med beslut efter beslut sätter den tidigare världsordningen ur spel. Trumps utspel om Gaza förutsätter etnisk rensning av två miljoner människor, och beskedet om att pausa USA:s internationella bistånd är symptomatiskt när världens rikaste man får stänga den myndighet som hjälper världens mest utsatta människor.
Det internationella biståndet för 2023 uppgick enligt OECD till 243 miljarder dollar, vilket motsvarar 2 620 miljarder kronor. Den överlägset största givaren internationellt sett är USA, som står för över en fjärdedel av det globala biståndet enligt OECD. De är särskilt viktiga inom humanitärt bistånd, där de står för 42 procent av världens bistånd. Pausen av biståndet kommer leda till ökade sjukdomsfall, hunger och mänskligt lidande.
Alla vet vad som kommer att ske, men ändå drivs politiken vidare
Den senaste tidens utspel och beslut om USAID är ett dråpslag för internationell hjälpverksamhet. Det driver på den ogrundade misstro mot internationellt bistånd som sedan länge pyrt hos framförallt högerlutande människor. Frön till denna misstro har även såtts av de svenska biståndsministrarna Johan Forssell och Benjamin Dousa. Men som Jesper Bengtsson skrivit om tidigare på Dagens Arena finns det få områden som är så transparenta som det svenska biståndet.
Hur ska man politiskt hantera den ständiga förflyttningen av vad som inte längre är otänkbar politik? Det hjälper ju uppenbarligen inte att säga att nedskärningar i folkbildning, välfärd eller bistånd kommer ha negativa effekter. Alla vet vad som kommer att ske, men ändå drivs politiken vidare. I USA går det fort, i Sverige och Europa lite långsammare men i samma riktning. Tänk om det bara fortsätter? Både Elon Musk och Donald Trump växte upp i länder med raslagar, är det ditåt vi är på väg?
Inkluderande organisering för ett bättre samhälle tror jag är enda sättet att vända utvecklingen. Ytterhögern har en otrolig förmåga att rikta in debatten till värderingsfrågor som splittrar breda samhällslager. Nu krävs att vi börjar anstränga oss för att se samhörigheten och inte skillnaderna mellan oss och våra medmänniskor. Kanske får du tåla den där släktingen som alltid ska krångla med vegansk närproducerad mat eller din pappas kompis som aldrig slutar dra opassande skämt och som tror att klimatförändringar är en myt. LOs rapport Makteliten visar trots allt att de allra flesta av oss materiellt sett har det ganska lika.
Det är en rik elit i toppen som lämnar verkligheten i raketfart, medan vi andra riktar ilskan mot invandrare, arbetslösa eller medelklassfamiljer med städhjälp (vilket jag själv gjort mig skyldig till). Att vi slår in kilar mellan varandra är det bara eliten och ytterkanterna som tjänar på.
Nu måste vi vända utvecklingen.
Vilgot Österlund
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
