När vårdbiträdet Camilla Sparring insåg att den mat som de gamla i Svärdsjö fick hade tillverkats i Lidköping där den frystes och alltså kördes 37 mil för att sedan tinas upp, då fick hon nog.
Våra gamla ska inte äta industriellt tillverkad mat som är smaklös, tom på näringsämnen och dessutom fylld med kemiska substanser, resonerade hon och startade det matuppror som nu blivit riksomfattande. Riksomfattande eftersom problemet finns överallt där det finns kommuner som tvingas jaga kostnader.
Hjälp i form av matlagning har ersatts av leverans av färdiglagad matlåda där produktionen omfattas av livsmedellagstiftningen och kommunen här alltså jämställs med ett livsmedelsföretag. Kyld mat ska göra kommunerna mindre beroende av fasta tillagningstider men maten blir ofta näringsfattig, oaptitlig och alltför knappt tilltagen. En svag och ensam äldre person har ofta svårt att äta utan hjälp och uppmuntran. Alltför många måste på grund av undernäring föras till sjukhus för akutvård.
Socialstyrelsen konstaterade i SoS 2000:11 att ett gott näringstillstånd är en förutsättning för att undvika sjukdom och att nutrition därför måste betraktas på samma sätt som annan medicinsk behandling.
Medicinska och sociala behov är gällande våra äldres mat omöjliga att särskilja. Därför blir det problem när de behandlas som två separata ting. Dagens situation gör att kommunerna lätt tappar bort sin roll och antar ett producentperspektiv i sitt arbete med mat för äldre.
Livsmedelsverket fastslog 2001 att det finns ett stort behov av att utbilda personal inom äldreomsorgen. Bland ansökningarna till den så kallade Kompetensstegen har utbildningar om just mat och måltider varit mycket vanliga. Men den borgerliga regeringen avvecklar nu som bekant Kompetensstegen.
När de äldre själva tillfrågas är deras önskemål blygsamma. Det handlar om bättre smak och lukt samt att någon gång få en favoriträtt tillagad. Att de idag inte får detta är skandalöst. Eftersom äldrevården drivs i kommunal regi och sjukhusvården belastar landstingsbudgeten måste landsting och kommuner samarbeta på ett tidigt stadium för att lösa problemet. Det finns inga enkla lösningar och just därför är det så viktigt att borgerligheten slutar klamra sig fast vid just enkla lösningar: privatiseringar.
Under våren 2006 lanserade den förra regeringen en utvecklingsplan för äldreomsorgen. Den omfattar 2 miljarder kronor 2008 men den borgerliga regeringen vill nu att 150 miljoner av dessa ska användas för att "stimulera" kommunerna att lägga ut sin äldreomsorg på entreprenad. Något som kommunerna hittills lyckats med alldeles utmärkt utan extra "stimulans" och med tanke på de allvarliga problem som finns inom äldreomsorgen är det en mycket märklig prioritering att kasta pengar efter sådant som redan pågår.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
