Nättrollen måste tas tag i på allvar. Deras hot sträcker sig längre än den personliga integriteten.

Det känns som fem i tolv när lagmannen Gudrun Antemars utredning om vad vi ska göra åt hat och ofredande på nätet blev klar på onsdagen.

Fem i tolv därför att en sådan oerhörd mängd problem och avigsidor med internet hopat sig bara de allra senaste åren.

Näthatarna har ett klart övertag över dem de bespottar. Trollen har en enorm räckvidd, hoten är billiga att förmedla och går knappast att i efterhand utkräva ansvar för.

Det som skrivits finns i praktiken kvar för evigt. I alla andra mänskliga sammanhang skulle sådant övervåld beskrivas som tyranniskt. När en svensk lagman ska ta itu med frågan liknar resultatet en diversehandel, där lagskärpningar mot stora övergrepp blandats med små.

Utgångspunkten är i och för sig sympatisk, att få till ett bättre straffskydd för den personliga integriteten. Unga som vill trakassera andra unga genom att lägga ut sexbilder på nätet ska kunna straffas.

Det är ett av flera bra förslag, men frågan är mycket större än att bara handla om integriteten.

Det handlar om villkoren för ett anständigt offentligt samtal, och därmed i sin förlängning om demokratins överlevnad.

Typiskt nog nämns rasismen ingenstans i Gudrun Antemars artikel på DN debatt, eller att de högerextrema nättrollen har kapat yttrandefriheten för sina syften.

Det är viktigt att vi har en vidsträckt yttrandefrihet, som gör det möjligt att kritisera varandra i hårda, rentav kränkande ordalag. Men det går en gräns, som de högerextrema nättrollen oavbrutet överskrider, när de hotar med våldtäkt eller mord.

Det borde vara rätt enkelt att också straffrättsligt dra en sådan tydlig gräns mellan förolämpningar och dödshot.

Men lagmannen Antemar slirar betänkligt: »… mycket kränkande yttranden som ligger nära hot ska under vissa förhållanden kunna straffas som ofredande, till exempel ageranden mot en mycket utsatt person som går ut på att personen borde dö eller utsättas för allvarligt brott.«

»Ligger nära hot« och »vissa förhållanden«… Vad menar människan?

Det är i dag nödvändigt att vara väldigt tydlig om att dödshot på nätet ska vara straffbart, eftersom de högerextrema nuförtiden inte bara pratar om det på internet, utan har valt föra ut våldet på gatorna.

Rubriken på Antemars artikel på DN debatt är »Så ska hatet på nätet stoppas med nya lagar«. Nya lagar i all ära, men finns inom rättsväsendet kraften och kompetensen att stoppa hatet?

96 procent av alla anmälningar om hatbrott läggs åt sidan. Polisen prioriterar inte dessa brott. Nätföretagen kan ibland hjälpa till med att spåra fildelningsbrott, men sällan rasistiska dödshot.

Så Gudrun Antemars utredning rymmer en del tänkvärda uppslag, men löser egentligen inte problemen.