debatt Tiden är mogen att fatta beslut om säkerhet för att i det kommande valet kunna ta upp andra viktiga frågor, som den misslyckade integrationen och social och ekonomisk rättvisa, skriver Magnus P. S. Persson, universitetslektor i historia.
Det finns ett antal goda skäl för Sverige att lämna in en medlemsansökan till Nato. Det gäller att se framåt, inte bakåt, att stärka svensk och nordisk säkerhet och att på ett konstruktivt sätt använda de resurser som finns här och nu.
Forna tiders alliansfrihet är nu av intet värde. Dagens situation är annorlunda efter 24 februari och man måste tänka nytt. Den ryska attacken på Ukraina kräver en förändring av den svenska positionen och förberedelser för ett överraskande och drastiskt ryskt politiskt och militärt agerande. Det svenska försvaret försvagades dramatiskt genom förvarsbesluten 2000 och 2004 och sedan 2015 pågår en militär förmågehöjning, men återupprustning tar tid och förmågan är fortfarande låg. Ett stort antal avtal har slutits: bilaterala avtal med Finland och med länder i Nato samt med Nato och en satsning på den transatlantiska länken. Genom återupprustningen och den s.k. ”Hultqvist-doktrinen” kan Sverige relativt snabbt och lätt komma att omfattas av Natostadgans artikel 5, som gäller skydd vid aggression, och därigenom väsentligt öka den svenska säkerheten.
Svensk säkerhet påverkas av vad Finland gör. Ett finskt men inte svenskt medlemskap i Nato försvagar den svenska försvarssituationen och det talar för att Sverige följer Finland in i Nato. Finland och Sverige hänger ihop säkerhetspolitiskt och en gemensam plats i Nato innebär att det blir enklare att planera och hantera de gemsamma säkerhetspolitiska utmaningarna. Till exempel skulle Östersjöns säkerhet förstärkas, inklusive den gotländska situationen, och dessutom skulle de baltiska staternas säkerhet höjas om nästan samtliga delar av Östersjöns kuster finns i Natoländer.
Den nordiska aspekten kan beaktas. Vill man ha ett nordiskt säkerhetspolitiskt samarbete kan det ske inom ramen för Nato där man kan ta ett ansvar för Norden inklusive Östersjön men även andra delar. Området norr om Norden, Arktis, håller på att bli av allt större ekonomiskt och politiskt intresse på grund av klimatförändringarna vilka leder till avvisning och att långväga transporter lättare kan genomföras samt att de naturresurser som finns där blir mer lättåtkomliga. Sverige och Norden har säkerhetsintressen i Arktis och om alla länder vore medlemmar av Nato skulle det stärka dessa intressen.
Rädslan för USA är överdriven. Den transatlantiska alliansen består av många delar, inklusive ekonomiskt och politiskt samarbete, och karakteriseras av diskussion och debatt och även oenighet, fast mestadels enighet. Sverige är en del av detta och ett medlemskap i Nato skulle föra än längre in i transatlantisk ekonomi, politik och säkerhet, ge möjlighet att delta i de säkerhetspolitiska diskussioner som förs och påverka beslut. USA är en stormakt men det gäller att komma ihåg att det i Nato fattas beslut i konsensus.
Tiden är mogen att fatta beslut rörande säkerhet för att i det kommande valet kunna ta upp andra viktiga frågor såsom den misslyckade integrationen och frågor om social och ekonomisk rättvisa. Finland agerar nu snabbt utifrån sina upplevda säkerhetsbehov, en socialdemokrat är generalsekreterare i Nato, Ryssland är upptaget i Ukraina. En eventuell Nato-ansökan är en säkerhetsfråga och ska inte vara en opinionsfråga. Svenska folkvalda finns till för att kunna fatta snabba och nödvändiga beslut om svensk säkerhet och nu är det tid att agera.
Magnus P. S. Persson, universitetslektor i historia
Linnéuniversitetet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
