Sverige bör visa att man både kan sänka utsläppen och behålla välfärden. Då kan andra länder bli mer villiga att lova ut ambitiösare utsläppsminskningar under den pågående klimatförhandlingen i Lima.
Förra måndagen samlades världens regeringar i Perus huvudstad Lima för att lägga grunden till ett nytt klimatavtal. Det står klart att handlingsförlamningen måste brytas.
Klimatpanelens senaste sammanställning har gjort klart att alla länder måste förhålla sig till hur vi ska minska utsläppen med 70–95 procent till 2050. Då stannar uppvärmningen under två grader med 90 procents sannolikhet – mer uppvärmning än så innebär stora risker för ekonomi, ekosystem och säkerhet.
Det pågående Limamötet ska lägga grunden för ett nytt globalt klimatavtal i Paris om ett år och mötets första vecka har passerat. De positiva vindarna som blåste innan mötet håller i sig, även om genombrotten förväntas först när förhandlingen nu går in i slutskedet.
Det mest positiva är att länderna faktiskt har börjat förhandla om själva avtalstexten. Det har inte hänt sedan Kyotoavtalet slutförhandlades för 17 år sedan.
Det finns också konflikter som inte kommer lösas förrän i Paris om ett år. Det viktiga är att de bästa formuleringarna inte stryks nu utan lever vidare till dess.
En knäckfråga är hur mycket som ska finnas i det nya avtalet. Vissa höginkomstländer vill bara ha med löften om utsläppsminskningar medan låginkomstländerna självklart vill ha med pengar och löften om anpassningsåtgärder.
En annan knäckfråga är att få fram löften om utsläppsminskningar före 2020. Det går trögt. Ett indirekt sätt att nå det är att göra ett kort avtal som bara gäller fram till 2025. För att klara de målen måste länderna i praktiken börja göra utsläppsminskningar redan nu.
Paradoxen under en klimatförhandling är att de flesta länder talar som om utsläppsminskningar skulle vara en kostnad – men i EU och Sverige vet vi ju att det i praktiken har varit en samhällsvinst att minska utsläppen. När detta samband går upp för fler länder kommer det att gå fortare att få fram ambitiösa utsläppsmål – mål som leder oss till en värld under två graders temperaturökning.
Och kanske är även Sverige på väg att överraska positivt. Förväntningarna är med rätta höga. Så här sa Sveriges nya statsminister i regeringsförklaringen:
”I Paris nästa år arrangeras det internationella klimattoppmöte som måste fatta vår generations avgörande beslut. Tiden för misslyckanden och ursäkter är sedan länge förbi. Världens länder måste sluta investera i det som förstör vår planet. Klimatförändringarna är ett globalt säkerhetshot. Det är tid för ansvar.”
Kommer Sverige börja spela en mer offensiv roll i EU? Sluta vara pådrivande om att växande skog kan kvittas mot utsläpp – och i stället sätta mål för att både binda och minska utsläppen? Sträva efter att bli ett föregångsland för ny teknik i stället för ”kostnadseffektiva” utsläppsminskningar utomlands?
Naturskyddsföreningen anser att Sverige måste utveckla en ny position och driva en mycket tydlig och aktiv linje i klimatförhandlingarna. Till exempel är det viktigt att Sverige påverkar EU till att bilda allians med de små ö-staterna och de fattigaste länderna som tidigare.
Det här är våra uppmaningar till klimat- och miljöminister Åsa Romson inför årets förhandlingar i Lima:
Höj ambitionen
Regeringen bör bekräfta sina vallöften om att Sverige ska minska utsläppen med 40 procent inom landets gränser till 2020. Vi har snart nått förra regeringens mål om att minska dem med 27 procent och kan därför ganska lätt nå 40 procent. Lobba också för att EU, som redan nått sitt mål fem år före plan, höjer ambitionerna till 2020. Det är viktigt att vi är förebild och vägvisare.
Stötta USA till femåriga mål
Verka för ett avtal med åtagandeperioder på fem i stället för tio år. De flesta länder och regioner möter sina utsläppsmål snabbare och enklare än beräknat. Med kortare perioder kan ribban höjas tidigare. Det har Obama fattat.
Allt ska med i avtalet
Driv på för att både utsläppsminskningar, finansiering och tekniköverföring finns med i Parisavtalet. En förutsättning för att de globala klimatförhandlingarna ska gå framåt är att få tillbaka förtroendet mellan hög- och låginkomstländer.
Ökad finansiering utan villkor
Regeringens budgetförslag med 4 miljarder kronor till Gröna fonden 2015-2018 utöver biståndet – varav drygt 500 miljoner 2015 – är ett berömvärt första steg och bör vara icke-öronmärkt och utan villkor. Verka för att även andra länder ger bidrag utan villkor och att de fördelas enligt demokratiska beslut av Gröna Fondens styrelse. Sverige bör betala in ytterligare 4 miljarder år 2018, för att motsvara vår rimliga andel till Gröna fonden.
Börja förhandla avtalstexten i Lima
Driv på för att börja förhandla ett konkret textutkast redan i Lima. Parterna måste börja förhandla om en faktisk text, om det ska finnas någon möjlighet att komma vidare.
Om Sverige visar att det är möjligt att både sänka utsläppen och behålla välfärden kan andra länder bli mer villiga att lova ut mer ambitiösa utsläppsminskningar under förhandlingen. Därför ska Sverige höja ambitionen i klimatarbetet och vara ett tydligare föregångsland.
Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
