Önskan att mannen tar ett större ansvar i det vardagliga arbetet handlar inte om en dröm om ett äldre mansideal, skriver Hanne Martinek.
Debatten kring dagens dejtande har fått nytt spin igen, denna gång genom en artikel av Nora Adin Fares i Dagens nyheter. Utgångspunkten är att dejtande behöver projektledas av kvinnor – om det över huvud taget ska bli av.
Den punkten verka många kvinnor som dejtar män i dag kunna hålla med om – att det osynliga relationsarbetet dumpas på kvinnorna. Detta visar sig både i samtalen rund middagsbordet med mina dejtande väninnor och när frågan ställs bredare till kvinnogrupper, som den som Fares citerar i sin artikel.
Att kritisera den delen av samspelet mellan män och kvinnor står inte alls i motsats till jämställdhetsideal
Nivån på debatten är som beskrivet oftast pinsamt lågt. Dejtingprocessen, både den själv upplevda, den som vänner och bekanta beskriver och den som diskuteras i bredare forum bland kvinnor, är ofta inte ett lekfullt givande och tagande. Det blir till ett motigt jobb, där kvinnorna behöver ta en oproportionerlig stor del av ansvaret.
Det som dock leder fel är kopplingen som görs i artiklarna: Intrycket som stannar hos läsaren är att kvinnorna längtar efter en gången tid där män kom med storslagna planer redan på första dejten, drar ut stolen åt en, ger presenter och alltid tar notan. Det verkar som att lösningen på att kvinnor inte vill vara projektledare är en resa tillbaka i tiden, eller till andra, mindre jämställda länder.
Denna koppling är dock i grunden ologiskt. Kritiken av männens passivitet är en fråga om att kräva mer jämställdhet, inte mindre. Det är en önskan om att männen en dejtar blir mer som ens väninnor, inte att de ska bli som dessa mycket stereotypa italienare som får stå för ”den traditionella mannen” i de olika artiklarna om fenomenet.
Köper man inte den kopplingen mellan kritiken av passivitet och längtan till mer stereotypa män blir det också mycket mindre lätt att avfärda den. Det handlar inte om ”det priset vi måste betala” för ett jämställt samhälle, som det står i Fares artikel. Det handlar inte heller om att dejtande kvinnor förväntar sig att killen som hon ska träffa ska vara både en ”svensk och italiensk man” som Jonatan Unge skojar om i sitt inlägg (Aftonbladet 2023-02-18). Det handlar bara om att båda parter behöver ta sin del av ansvaret.
En ojämn ansvarsfördelning i den obetalda sfären är en jämställdhetsfråga i hela samhället. Det har skrivits en del om projektledande i familjen, som också kallas för det osynliga arbetet eller ”mental load”, som kvinnor behöver axla oproportionellt mycket av. Begreppen har lite olika inriktningar men betecknar alltså arbete som inte syns, är svårt att mäta och värdera.
Det handlar i det stora hela mycket om att ”hålla koll” på vad som behöver göras när, att se till att det sker, och att samtidigt vårda relationerna, både i- och utanför familjen. Lite som att vara en bra, inkännande chef, att bära ansvar för helheten, helst utan att det märks. Denna belastning leder till ett högre mått av stress hos kvinnor och mindre tillgång till fri- och egentid. Samma skeva fördelning av osynligt arbete i jobbsammanhang har även uppmärksammats i artiklar.
Det är samma slags projektledande som kvinnorna får ta till större del i dejtsammanhang. Att hålla igång chatten, att planera hur och när man ska ses när bådas scheman behöver synkas, att hitta en bra bar som ligger lagom nära till bådas hem och/eller jobb och så vidare. Det låter som så lite, men det är just mängden av alla dessa små uppgifter som gör det till en belastning – när det mest är ena parten som tar det – i alla olika arenor av livet.
Att kritisera den delen av samspelet mellan män och kvinnor står inte alls i motsats till jämställdhetsideal. Det är inte en önskan efter en ”riktig man” som har konstruerats i olika artiklar, den finns inte, inte i önskan om att inte projektleda passiva män i dejtingsammanhang. Där finns det bara samma, trötta tugget som vi har hört och behövt yttra så många gånger. Precis som när det gäller annat obetalt arbete – vill vi ha ett jämställt samhälle så behöver också projektledandet i dejtingsammanhang delas lika mellan män och kvinnor. Svårare än så är det inte.
Hanne Martinek är forskare och har disputerat i statsvetenskap med fokus på ekonomisk jämställdhet mellan män och kvinnor
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
