Det är inriktningen och effektivitet som får kritik.
I sitt Almedalstal sade statsminister Kristersson att den huvudsakliga invändningen mot hans politik är att det går för fort.
För fort i kampen mot brottsligheten. För fort med att minska invandringen. För fort att få ordning och reda på Sverige.
Ja, det var ungefär de ämnen hans tal kretsade kring. Teman som kändes igen från Jimmie Åkessons tal dagen innan.
Men Kristersson måste ha missförstått något. Det är inte i huvudsak hastigheten i hans politik som får kritik. Det är riktningen. Och effekten. För det finns ännu inget som tyder på att regeringen är på väg att lyckas med sina föresatser.
Om vi inte vill det bör vi nog pröva andra vägar än de Tidö-regeringen valt
På kriminalpolitikens område har det handlat om repression, övervakning och ökad kontroll. Förslaget om visitationszoner fick kritik från alla juridiska instanser för att riskera att det blir rättsosäkert. Vilka kommer att visiteras? Och på vilka grunder. Istället för att bygga förtroende och tillit för polisen ökar misstron och utanförskapet i de områden som blir föremål för zonerna (och det blir inte Östermalm eller Lidingö).
De kraftigt höjda straffen för grova brott har inte varit helt omotiverade utifrån hur allvarlig brottlsligheten blivit, men de har också inneburit att landets fängelser är på väg att bli helt överbelagda. All forskning, alla konkreta exempel från andra länder, visar att hårdare straff inte har någon som helst effekt på kriminaliteten. Ändå har det varit regeringens huvudlinje.
All forskning visar också att överbelagda fängelser minskar möjligheten till rehabilitering, och därmed ökar risken för att den som straffas plockar upp sitt kriminella liv efter avtjänat straff. Förutom att överbelagda fängelser ökar våldet inne på anstalterna och riskerar säkerheten för de som arbetar där.
Igår slog Åkesson fast i sitt tal att rehabilitering inte ska vara ett mål för fängelserna. Oklart hur han tänker sig att vi ska komma till rätta med kriminaliteten utan rehabilitering. Ska alla som begår minsta brott låsas in på livstid?
Åkesson sade att det borde ligga tre personer vi varje cell, trots att kriminalvården varnar för att två personer nu blivit standard.
Om vi inte vill det bör vi nog pröva andra vägar än de Tidö-regeringen valt.
I sitt tal sade Kristersson också, med anledning av frågan om kameraövervakning, att integritet är viktigt, men inget är mer integritetskränkande än att utsättas för grova brott.
Det finns förvisso en sanning i detta.
Men finns det inte en liten skillnad här?
De integritetsbrott kritikerna varnar för kommer att utföras av staten. Inte av brottslingarna. Och en rättsstat bör nog så långt det är möjligt skydda individens integritet, inte kränka den.
Hela Tidö-avtalets analys och resonemanget bygger på att man inte tycker att rättssäkerhet är någon viktig sak.
Att det finns mål som är viktigare.
Det, mina vänner, är inte ett recept för att minska brottsligheten och öka säkerheten. Oberoende av vilken hastighet regeringens politik genomförs i.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
