Volvo varslade i går över 3 000 medarbetare, utöver de tidigare avskedandena. Med underleverantörer betyder det kanske 10 000 färre jobb i Väst-Sverige. För några veckor sedan, efter Volvos första varsel, sa Eva Uddén Sonnegård, statssekreterare i arbetsmarknadsdepartementet till Rapport att "arbetsmarknaden går in i ett lugnare skede och det är bra".
Hur kan man säga något så dumt? Hur kan man rusta ner alla tidigare arbetsmarknadsåtgärder, och säga att det är lugnt? Hur lugnt blir det att pressa folk att lämna a-kassan, när 10 000 jobb på ett bräde nu försvinner, och fler varsel är på väg?
I en tid när räddningsplaner av storfinansen dominerat i media, var det befriande att i Studio Ett i P1 i går höra kommunalrådet Göran Johansson: "Vad händer om en nattarbetare på Volvo får sparken och får 52 procent av lönen i a-kassa, och han kanske är gift med en kvinna som jobbar på Volvo, och hon får lika lite i a-kasseersättning? Om två löner därmed blir en hur ska man då klara villan? Borde inte regeringen pressa bankerna att mildra amorteringarna? "
Det var bra frågor av Johansson. Men han får nog inga svar av en regering, som prioriterat stöd till hushållsnära tjänster, framför industrin. Det regeringen nu gör i form av forskningsmedel är väl inte fel. Men det är för lite och för sent. Och kommer bensinslukande bilar, som inte efterfrågas idag, att efterfrågas om några år, med de bensinpriser som då gäller? Tillåt oss att tvivla.
I grunden handlar det inte om några miljoner i forskning, utan om stora investeringar. Volvo Personvagnars ägare Ford kommer inte att satsa en cent på verkliga alternativ. Egentligen borde staten eller löntagarnas pensionskapital i AP-fonderna ta över Volvo, och styra över forskning och produktion till spårbilar – en av framtidens självklara lösningar av storstädernas trafikproblem. Det vore långsiktigt, djärvt, rent av våghalsigt.
Därför kommer inte en ängslig socialdemokrati att föreslå det. Men inte heller Fredrik Reinfeldt. Istället lät han igår i Ekot som en trött amatörskådespelare: "Nu är stunden inne att visa ledarskap för hela svenska folket och inte hemfalla åt partipolitiskt politiserande". Jaha, ja. Någon borde tipsa statsministern om att ledarskap kan innebära att man vågar säga sådant, som inte ger omedelbara röstvinster, utan istället långsiktig respekt. Till exempel: "Det var en felbedömning att sänka a-kasseersättningarna, nu går vi tillbaka till de tidigare reglerna."
Det är nog bättre att säga det nu, än att tvingas säga det om ett år.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
