debatt Antalet barn med neuropsykiatriska diagnoser har ökat explosionsartat. En del menar att den främsta orsaken är skolan och dess höga kunskapskrav. Denna hypotes är dock missvisande, skriver Lasse Mattila, Alain Topor och Fanny Marell.
Experterna slåss om utrymmet för att offentligt skuldbelägga skolan för samhällets misslyckanden med barn med psykiska problem. Detta på bästa sändningstid i Uppdrag gransknings serie Bokstavsbarnen i Sveriges Television (SVT).
Kunskapskraven är för höga och inte anpassade för barn med ”neuropsykiatriska funktionshinder”, utropar en enig ”expertkår”. Så högt att till och med utbildningsminister Anna Ekström ställer sig i ledet för att kritisera den svenska skolans kunskapskrav.
Svenska skolan kan kritiseras för mycket, men att göra skolan till den främsta syndabocken för den idag rådande diagnostiska inflationen är inte rättvist. Oavsett vad de ”främsta experterna” kring neuropsykiatriska diagnoser säger.
Det handlar om samhällets syn på och bristande stödstrukturer för utsatta barn och unga.
Hade experternas hypotes om läroplanens kunskapskrav som den främsta orsaken till diagnosexplosionen stämt borde statistiken kring diagnoser rimligtvis se likadan ut över hela landet. Så är inte fallet. Trots den nationella implementeringen av läroplanen finns det en stor regional variation i förekomsten av till exempel diagnosen ADHD. Hypotesen håller inte.
Det handlar inte enbart om skolan som pådrivare av diagnoserna. Det handlar också om själva synen på problemen. Att låta företrädare för de idag dominerande neuropsykiatriska perspektiven förklara orsakerna till barns psykiska problem är som att låta bilmekanikerna på verkstan förklara att en lysande oljelampan beror på förmodat fel på instrumentbrädan.
Ett enskilt perspektiv, som dessutom har en tveksam vetenskaplig grund, kan inte förklara de komplexa orsakssambanden bakom barns svårigheter i skolan och i övriga samhället. Det låter sig inte göras. Ändå låtsas vi som att det gör det.
Genom att ge utrymme för enbart ett perspektiv osynliggör SVT mångfalden av förklaringsmodeller för barns och ungas problem. Detta i sin tur snävar till utbudet av möjliga lösningar på problemen till närmast en obefintlighet.
Nej, det handlar inte enbart om skolan. Det handlar om systemfel och otillräckliga perspektiv som individualiserar och sjukförklarar funktionella reaktioner på livets påfrestningar. Det handlar om samhällets syn på och bristande stödstrukturer för utsatta barn och unga.
Vill vi på allvar förstå och avhjälpa barns och ungas svårigheter i skolan och i samhället behöver vi kunna närma oss svårigheterna från flera håll med perspektiv som synliggör sammanhangen. Perspektiven finns, även om de ännu inte verkar få plats i den offentliga debatten kring psykisk ohälsa i Sverige.
Lasse Mattila, socionom, handledare i psykosocialt arbete, författare
Alain Topor, docent vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet, professor vid Institutet för psykosocial hälsa, Universitetet i Agder i Norge
Fanny Marell, socionom, leg psykoterapeut, lärare och handledare i psykoterapi
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
